Snövit och de sju dvärgarna

Så var det dags att prova på MagicMovies nya funktion, att skriva recensioner, och vilken film passar då bättre att inleda med än "The one that started it all"?

Jämfört med många andra Disneyfilmer har jag sett Snövit och de sju dvärgarna oförskämt få gånger. Jag har aldrig ägt den, varken på vhs eller dvd och har således bara sett den när jag antingen hyrt eller lånat den. Därför kan jag se den och ge mitt omdöme utan att påverkas alltför mycket av nostalgiska känslor eller liknande.

Om man ser Snövit och de sju dvärgarna för vad den är, den första animerade långfilmen, är den helt och hållet fantastisk. Att Walt Disney och hans företag tog en stor risk i och med skapandet av denna film är förstås känt, och att filmen sedan gjorde enorm succé och tystade tvivlarna är heller ingen kuriosa att skryta med. Man hade ju aldrig sett någontling liknande tidigare, hade ingenting att jämföra med, så att denna fantastiska konstform - animerad långfilm,  gjorde succé är inte alls konstigt. Animationen är, för sin tid, fantastisk. Nu är jag förstås inte utbildad animatör och vet egentligen inte vad man "bör" titta efter, men vi snackar tidernas första animerade film gjord för 72 år sedan. Briljant!

Jag tror att den vackra animationen i sig bidrog mycket till att filmen blev så framgångsrik. Handlingen är ganska tunn, men djupare manus är väl egentligen ingenting Disney sysslat med förrän de senaste 20 åren. Handlingen funkar dock. Den har, likt hela filmen, ett sagoskimmer över sig och det är huvudsaken. Visst kan filmen bli smått seg på sina ställen, men detta tycker jag är fallet i samtliga Disneyfilmer gjorda innan 1950. Där finns andra saker som väger upp. Karaktärerna är, med undantag för den obönhörligt tråkiga prinsen, ganska perfekta. Förvisso görs inga djupare karaktärsstudier, men det spelar ingen roll. Dvärgarna är de mest minnesvärda, men frågan varför de låter sig hunsas av den mesiga Snövit kvarstår. Musiken består av idel klassiska Disneylåtar, och sjungs gör det i parti och minut. Något tröttsamt ibland kanske då alla låtar inte är mästerverk, men skulle man ta bort någon av dem vet jag inte vad man skulle kunna fylla ut med i stället så det är väl i sin ordning.

Faktum kvarstår dock att Snövit och de sju dvärgarna är överskattad. Den tillhör inte Disneys bästa filmer. Det gör inte Pinocchio heller, trots att många Disneyälskare verkar ranka dessa högre än de egentligen förtjänar. Det är ju faktiskt så att med tiden har allt förbättrats; animation, karaktärer, musik och manus har många gånger hållit högre klass än vad dessa gör. Så är det. Att filmerna är bra råder det ingen tvekan om, att de för sin ålder är kanon är lika sant, men nuförtiden lever de kanske lite väl mycket på sina goda rykten och starka titlar. De har åldrats väl, men i jämförelse med senare Disneyalster bleknar de något.

Snövit och de sju dvärgarna är ett stycke filmhistoria som med stor dos svårdefinierad "Disneykänsla", vacker animation och musik samt klassiska karaktärer underhåller och kommer fortsätta underhålla. Den är inte lika bra nu som den förmodligen var 1937, men jag gillar den. Betyget hamnar på stabila