Snövit och de Sju dvärgarna - Disneys dårskap

När Walt Disney kom till Hollywood 1923 började han bryta ny mark inom animerad film med Alice Comedies, Musse Pigg och Silly Symphony-kortfilmenar. 1928 blev Musse vida känd när han medverkade i den första tecknade kortfilm som hade synkroniserat ljud, Steamboat Willie. Efter det kom The Skeleton Dance, som skulle bli den första av en lång rad med Silly Symphony-kortfilmer. Genom dessa innovativa filmer kunde Disney experimentera med animeringen och olika tekniker så som färgfilm (Flowers and Tree).

Redan 1933 hade Walt Disney planer på att göra en animerad långfilm med en levande person i huvudrollen (Mary Pickford). Man gjorde några testscener i färg, men sedan lade Walt ner projektet på grund av att Paramount gjort en liknande version.

 En natt 1934 när Disneys animatörer kom tillbaka till studion för att arbeta, efter det att de ätit lunch, samlade Walt ihop 40 av sina bästa animatörer i ett rum där han berättade sagan om Snövit i över fyra timmar. Men han berättade inte bara, utan han spelade även alla rollerna själv. När han var klar, förklarade han för dem att de skulle göra sin första tecknade långfilm. Detta kom som en chock för dem, detta var något som ingen studio någonsin vågat sig på förut, men Walt skådespel övertygade animatörerna om att detta kunde gå. När folk i Hollywood fick höra talas om Disneys projekt om snövit tyckte dom att det var rena dårskapen. I Hollywood kallade man detta projekt för Disneys dårskap (Disney's Folly). Filmbranschen i Hollywood sa att ingen normal människa orkar sitt och kolla på en tecknad film i en och en halv timme, de klara färgerna skulle nämligen var smärtsamma för ögonen. Men valt visste bättre än så, och fortsatte med sitt projekt.

 Det första Walt gjorde var att sätta sina animatörer i skolbänken, där de fick lära sig att teckna människor på ett mer naturligt sätt, så att de in blev så stela som de var i t.ex. The Goddness Of Spring. Under produktionen fotograferade man riktiga modeller som animatörerna kunde studera för att få mer realistiska rörelser. Man hade stora problem med att teckna realistiska människor, prinsen skulle egentligen göra mer än vad han gjorde, men animationen av prinsen höll inte samma klass som resten av filmen, så han försvann mer och mer ut ur filmen. Att teckna dvärgarna var däremot inte lika svår eftersom dessa var karikatyrer och kunde därför vara lite hoptryckta eller utdragna. Många animatörer hade en egen bild på hur snövit skulle se ut. Vissa av dem var mer karikatyrer än de var realistiska. För att få bakgrunden att se mer europeisk ut så tog Walt hjälp av några europeiska animatörer för att få hjälp att utveckla en stil som publiken var bekant med.

 Man arbetade på Snövit från 1934 fram till 1937, Mer än 750 personer hade arbetat med filmen. Över en miljon teckningar gjordes men man använde bara drygt 250 000 st till den färdiga filmen. Musiken kom från 80 st musikanter. Vid färgläggningen var man väldigt noga med vilken färg man skulle ha. Det tog flera månader för kemister på studion att mixa färger för att till slut få fram den färg man ville ha.

 Med flerplanskameran som togs fram av tekniker på Walt Disney Studios fick i snövit visa vad den gick för, och den gav filmen en mer tredimensionell upplevelse. Flerplanskameran användes även i kortfilmen The Old Mill från 1937 och tekniken till flerplanskameran och filmen vann en varsin Academy Awards.
Den 21 december 1937 hade filmen en stor premiär på Carthay Circle. Hela Hollywood etablissemang var där för att kolla på en tecknad film. I slutet av filmen då dvärgarna sörjer Snövit kunde man hör folk snyfta och gråta i biosalongen. I 87 minuter skrattad och grät de celebra gästerna, och när filmen var slut ställde sig alla ut och applåderade.