Pocahontas

Svenzon skrev: Men ärligt, vad var det för skräp..? Rösterna hade ju ingen inlevelse alls, det lät som att de bara läste replikerna rätt upp och ner, helt utan känsla och med i princip samma tonläge hela filmen igenom. Försökte bortse från att jag är van vid den svenska dubbningen, men tyckte verkligen inte att den engelska var något att hurra över...

Älskar denna film! Att jag inte har upptäckt denna tråd! Jaja, till ämnet. Jag gillar i princip allt med den. Ett minus är dock att figurerna är lite kantiga, men det brydde jag mig inte om när jag var liten. Då blev jag så förtrollad av miljön, handlingen, karaktärerna, musiken och , som vi tidigare har nämnt, rösterna.  Det är nu på vuxna år jag har upptäckt att stilen är kantig.

Slutet var chockerande! Minns att storebror fick kämpa för att lugna mig och övertyga mig om att John inte dog. Vet inte om jag började grina, men jag minns att brorsan försökte lugna mig och mamma och säga: "Han dog inte! Okej? Han blev skjuten, men han dog inte! " I alla fall så är den så vacker när de tar farväl!

Jag gillar John Smith också. Trots att han är äventyrlig och lite för djärv, tycker jag att han har ett hjärta av guld, om man tänker på början av filmen. Han räddar ju Thomas, utan att bry sig om att vattnet är iskallt.  Det gör honom väldigt omtyckt, precis som Quasimodo, Phoebus och Odjuret. (Dock var det inte så smart att använda uttrycket vildar och ocivilserad! Fast han försökte i alla fall rätta till sina misstag!)

Tja, jag återkommer nog med fler åsikter vid ett senare tillfälle.