Kogänget

Att göra animerade actionfilmer har visats sig fungera förut i och med Atlantis och ett otal animéfilmer. Att Kogänget inspirerats av dagens actionfilmer är inte så svårt att se, men den tycks även har fått med sig de dåliga sidorna hos de flesta av dessa, ett svagt manus. Att låta tre kossor ger sig ut på jakt efter en boskapstjuv kunde ha blivit ett bra manus, om man bara har spenderat lite mer tid på att utveckla handlingen, och att tona ner det lite väl bråkiga slutet. Filmen har visserligen några sidospår, men dessvärre leder alla till samma överladdade slut. Filmen känns även lite ojämn i sitt tempo.
Filmens visuella stil är inte allt för mycket att hurra för, och ger ungefär samma känsla när man såg Herkules (1997) , men denna är snäppet värre. Visst stilen är menad att ge en viss retrokänsla, och visst, det hade jag köpt, om man bara inte hade använd sig av datoranimation på ett sådan otroligt uselt sätt. Jag skulle tippa på att ca 80% av filmens alla utomhusmiljöer är datoranimerade, Man kan nästan se varje litet CGI-objekt (Computer Generated Images) i filmen utan några so helst problem. Jag vill minnas att i en bakom kulisserna dokumentär till Kejsarens nya stil så sa en CGI-artist att: om publiken inte ser att ett objekt är datoranimerad, så man gjort ett bra jobb, och då kan man ju undra om man tagit de sämsta CGI-artisterna man har till denna film. Alla svepningar genom CGI-landskapen får mig att må illa, så någon direkt retrokänsla får man inte precis.
Finns det då någon ljusglimt i denna annars så medelmåttiga film. Jo då, det som räddar filmen från det totala bottennappet är de tre kossorna Maggie, Grace och Mrs Calloway, som trots sina nästan helt olika personligheter lyckas med ett otroligt bra och humoristiskt samspel. Även andra karaktärer lyckas dra sitt strå till stacken, som Buck, även om han ibland är bara löjlig. Den karaktär som oftast är den bäst utarbetade karaktären, dvs. skurken, är i denna film, en av de svagaste skurkar någonsin i en Disneyfilm, och gör inte själ för sitt trots allt ondskefulla utseende. Han är dock bara småpotatis jämfört med sina hejdukar, bröderna Willie, som är på tok för dumma för att vara roliga, och att tro att ett skämt blir bättre bara för att man upprepar det fler gånger, är att tro fel, i detta fall.
Musiken, som är den andra ljuspunkten, är den del som tillför mest western-känsla i filmen. Efter en lång frånvaro från Disneys animerade filmer är Disneys mångfaldigt Oscarbelönade huskompositör Alan Menken tillbaka. Varken Musiken eller sångerna kommer väll upp i samma klass som han visat prov på i filmer som Skönheten och Odjuret och Aladdin, men är ändå värda att lyssna på.

Sammanfattningsvis så är Kogänget en medelmåttig animerad film, med några karaktärer och musiken som största behållning. Den lider mycket av ett svagt manus som skulle kunna ha utarbetats mer, för idén är intressant. Animationen är dålig för att vara en animerad storfilm från Disney, och inte för att stilen är annorlunda utan för den taffliga blandningen av traditionell animation och datoranimation. Detta är den sista spiken som slår igen kistan för Disneys traditionellt animerade storfilmer, och den spiken är rostig. Hoppas det kommer en tid, inom en snar framtid, då någon orkar öppna denna kista igen.