Prinnsessan och Grodan

Efter många om och men, har jag nu sett denna omtalade klassiker, som är Disneys första handritade film sen Kogänget. Och jag är så otroligt glad över att jag verkligen ville se den!

Handling: Tiana och henns kompis Charlotte (Lottie som smeknamn) lyssnar på Tianas mamma när hon berättar sagan om grodan som blir förvadlad till en prins bara han får en kyss av en prinsessa. Båda flickorna tycker det låter mystiskt men Lottie säger att hon skulle kyssa hundra grodor för att hitta en prins, medan Tiana är mer skeptisk. Hemma hos sig lagar hennes far mat och Tiana får hjälpa till. Hon lägger i lite kryddor och hennes pappa anser att hon har talang. När det är läggdags, ber hennes pappa henne att aldrig släppa sina drömmar och Tianas dröm om att öppna en restaurang börjar.

Åren går och Tianas pappa har gått bort, medan Tiana sliter för att få ihop pengar till sin restaurang. På ett litet matställe jobbar hon som servistris och några av hennes andra vänner klagar på att hon aldrig har tid att ha roligt. Lottie och hennes far (som är mycket rik) kommer in och talar om att Prins Naveen ska komma till staden och Lottie köper massvis med munkar för att kunna ha en fest. Tiana blir överlycklig när hon får pengar till en gammal kvarn som hon och hennes mamma börjar rusta upp för att bygga "Tiana's Place".

Under tiden kommer prins Naveen till staden och blir lurad av den onde woodo-doktorn doktor Facilier (Kallad skuggmannen) och sin betjänt och förvadlas till en hjälplös groda. Nu måste han hitta en prinsessa som kan bryta förtrollningen med en kyss. Han hittar Tiana, som är ledsen för att någon har satt ett högre bud på platsen där hon hade tänkt ha sin restaurang. Naveen tror att hon är en prinsessa och ber om en kyss. Men det går snett och mystiken tätnar.

Filmen var otroligt vacker och humorn funkar utan att bli löjlig. Miljön är vacker och den har en underbar stil! Tycker dock det är konstigt att de säger att Tiana är den första svarta prinsessan. Hm... Pocahontas och Esmeralda är ju inte precis några blondiner. I alla fall bjuder den på mängder av skratt och spänning.

Tiana är lätt att tycka om. Istället för att sitta och kamma håret, jobbar hon och sliter för att nå sitt mål, vilket är otroligt bra. Jag gillar dock inte hennes vän Lottie till en början. Hon är jobbig och lite bortskämd. Dessutom är hon lite för skrikig så jag blir irriterad. Jag kan dock känna igen mig och min ett år äldre bästis i Tiana och Lottie. Jag är mörk, medan min vännina är ljus, men hon är mer mogen och lugn jämfört med Lottie. Men vi stöttar varandra i vått och torrt.

Skurken doktor Faciler är helt okej. Han är inte jätteläskig men han är inte någon mesig typ som blir skrattretande efter ett tag. Hans woodokonster gör så att jag är tvungen stoppa i mig godis för att inte bita på naglarna. Trots att jag helst hade velat höra Stefan Ljungqvist som Skuggmannen (då han gör rösten till Frollo i Ringaren i Notre Dame och Ratcliffe i Pocahontas. Båda är skurkar och får en kuslig känsla av Ljungqvists kraftfulla röst.), funkar Fred Johansons röst, till en viss måtta. Jag är inte något stort fan av hans sångröst, men han låter elak, som en skurk ska göra.

Bristen på kända skådespelare svider dock. Det är bara tre personer jag känner till och det är Allan Svensson, Gladys del Pilar och Sarah Dawn Finer. Jag hade som jag nämnt tidigare velat höra Stefan Ljungqvist, men även Roger Storm, Monica Forsberg, Joakim Jennefors, Anders Öjebo och andra skådespelare som var verksamma inom röstskådespeleriet under 1990-talet. Hans Lindgren (känd som Långben i kortfilmer, Långbens galna gäng och Bernard i Bernard och Bianca-filmerna) hade gärna kunnat få vara med men han kan ha gått i pension, vilket är trist, då han gör mig trygg.

Det drar ner på betyget, som blir en nia. I övrigt är filmen underbar och lever upp till mina förväntningar. Den är fylld med spänning, kärlek, humor, fina karaktärer och fantastisk musik. Den är även kryddad med lite sorg.

En film som ser ut att gå åt rätt håll, det vill säga, det handritade hållet.