Lejonkungen 3-Hakuna Matata

När jag fick höra att det hade gjorts ännu en uppföljare till Lejonkungen, Disneys mest älskade film genom tiderna, trodde jag att den skulle handla om när Simbas dotter skulle regera över riket. Jag blev dock besviken när jag hörde  att det inte var så. Men när jag såg Lejonkungen 3-Hakuna Matata, blev jag glatt överraskad.

Handling: Surikaten Timon har fått nog. Det enda flocken gör är att gräva för att kunna gömma sig från hyenorna och han tycker att det är så tråkigt. När Timon misslyckas med att hålla vakt, tar han farväl av sin mor för att finna sin rätta plats. Han får råd utav apan Rafiki att hitta Hakuna Matata, som betyder inga bekymmer. Timon möter efter en stund vårtsvinet Pumbaa och en lång vänskap börjar.

Samtidigt börjar Timons mamma bli riktigt orolig för sin son och ber surikaternas "ledare" morbror Max om hjälp att hitta honom, något Max inte alls uppskattar, men han följer ändå med.

Timon och Pumbaa har hittat Simba och det blir en del krångel när det gäller föräldraskapet.

Filmen är häpnadsväckande bra. Den innehåller mycket humor och skojiga repliker. Det finns även nya karaktärer som gör att det blir en sevärd film.Animeringen är otroligt bra för att vara en uppföljare. Medan Ringaren i Notre Dame 2 inte håller måttet, behåller Lejonkungen 3 samma härliga stil från första filmen.

Men det finns några små nackdelar med filmen. Den visar vad som hände före, under, och efter första filmen, vilket gör att orginalfilmen blir lite förstörd. Ett exempel är när Simba sjunger "Snart är det jag som är kung". Att alla  djuren i sången faller beror på att Timon blir irriterad och petar till dem med en käpp, vilket orsakar fallet i första filmen.

Filmen blir dessutom lite hoppig, då Timon och Pumbaa sitter i en biosalong och ser filmen. Ibland pausar de filmen eller så kommer det fram stillbilder, vilket blev ganska förvirrande för mig första gången.

Ett annat minus är att Timons mamma inte har något namn. När de andra pratar med eller om henne, blir det bara du, hon och, i Timons fall, mamma (men det är logisikt eftersom hon är hans mamma.). Timons pappa syns inte till och ingen pratar om honom heller. Vad morbror Max har för släktband till Timon och mamman framgår inte heller vilket jag tycker är synd. En sak som är skojig är att ingen kallar om honom farbror, som annars är väldigt vanligt i filmer.

Morbror Max  är en mycket lyckad karaktär. Han är snäll men lite gnällig och han har en ganska kort stubin. Han har många skojiga repliker och att Pierre Lindstedt lånar ut sin röst till honom här i Sverige, gör inte saken sämre. Pierre är klippt och skuren för denna roll.

Timons mamma är också en fin karaktär. Medan morbror Max inte har så höga tankar om Timon, gör hon allt för att stötta sin son och hon är mycket tålmodig. Hon är dock väldigt överbeskyddande och hon är lite för petig när det gäller Timons hår.

Peter Rangmar, som medverkade i första Lejonkungen, gick sorgligt nog bort efter en tids sjukdom innan denna film ens kom på tal. Per Fritzell är mannen som gör Timons röst. Jag tycker att den funkar mycket bra för Per påminner lite grann om Peter när det gäller rösten. Den är dock lite annorlunda när han sjunger. Jan Rippe återvänder som Pumbaa vilket uppskattas mycket, då han har en väldigt rolig dialekt. De flesta skådespelare är tillbaka i sina roller, men jag tycker att Nala inte har riktigt samma röst som i de två första filmerna vilket blev lite av en besvikelse för mig

Lejonkungen 3 är annars en bra film som passar regniga dagar, eller när man behöver pigga upp sig ordentligt, den bjuder på mängder av skratt. Dock är den som sagt var lite rörig och den förstör första filmen lite grann, vilket innebär att den får sex poäng av tio möjliga. Hade filmen inte haft samma tecknarstil, hade det blivit mindre, men nu behövs inte det.

Se den. Man kommer att känna sig på ett jättebra humör efteråt. :)