Pocahontas

Jag kommer aldrig glömma när jag fick se Pocahontas  på en reklamsnutt och hur hopplöst sugen jag blev på att se den. Lyckan blev total när jag fick hjälp att köpa den på whs och när jag kom hem, stoppades den in i videon på en gång. Detta är Disneys 33:e klassiker och den har en mycket omtyckt prinsessa inom alla filmer som nånsin gjorts.

Handling: I England förbereder sig männen på att kliva ombord på Virginia Company för att resa till en ny värld. Kapten John Smith ska också med eftersom han på skoj påpekar att de andra i besättningen minsann inte ska få slåss mot indianerna utan honom och han längtar efter nya äventyr. Guvenören Ratcliffe har dock andra planer. Han är fast besluten att hitta guld, eftersom att spanjorerna en gång har hittat rikedomar.

I "den nya världen" återvänder hövding Powhatan efter en strid. Hans dotter Pocahontas blir överlycklig när han kommer hem, men hon blir inte så glad när hon får veta att krigaren Koucum har tänkt fria till henne. Han är alldeles för allvarlig i hennes smak. Pocahontas paddlar iväg till en plats och ber om hjälp. Rådgivaren är ett träd som kallas Gammelmor Pilrot. Hon ger Pocahontas ett gott råd. Hon ska lyssna med sitt hjärta.

Skeppet har anlänt och medan Ratcliffe sätter sina män i arbete för att hitta guld, smiter John iväg för att se sig omkring. Han och Pocahontas möts och efter en stund börjar kärlek uppstå, trots deras olika kulturer.

Jag älskar verkligen den här filmen. Den innehåller spänning, kärlek och  många kloka budskap. Den är väldigt allvarlig  men det finns en hel del komiska ögonblick. De som står för humorn är Pocahontas ständigt hungrige tvättbjörn Meeko, en kolibri vid namn Flit, Ratcliffes hund Percy, en tjänare vid namn Wiggins, Gammelmor Pilrot och två besättningsmän vid namn Lon och Ben. Filmen har dessutom ett annorlunda slut. Den har en lite sorgligare final så att säga.

Pocahontas är en mycket annorlunda prinsessa. Precis som Belle från Skönheten och Odjuret och Esmeralda från Ringaren i Notre Dame är hon viljestark och klok, men hon har ett mycket gott hjärta. Hon väntar inte på att den rätte ska komma och rädda henne, utan hon går sin väg. John Smith är också en lyckad karaktär. Han är äventyrlig och varmhjärtad. Ingen stroppig typ som sätter näsan i vädret och försöker trycka ner andra. När den unge sjömannen Thomas faller överbord i början av filmen, tvekar John inte, utan hoppar ner i vattnet för att rädda honom.

Alla Disney-filmer har en skurk och Pocahontas är inget undantag. Guvenör Ratcliffe är en väldigt bra skurk. Girig, ond, bitter galen och ful, men man ska inte klaga på sångrösten. I Sverige spelas han av operasångaren Stefan Ljugqvist. Han är duktig och med hjälp av sin basröst, får han Ratcliffe att verka mycket skrämmande.

Wiggins är Ratcliffes tjänare och är en rolig karaktär, ivrig, plikttrogen, alltid glad och lite, lite barnslig. Lon och Ben är ett par sköna sidokaraktärer. Medan Ben är lite vresig, negativ och sarkastisk, är Lon positiv och ganska busig. En kul figur som försöker lätta upp stämmningen trots regn och hunger. Det är också kul att han inte pratar klar svenska utan att han har en dialekt som påminner om Göteborg.

Filmen är en sevärd och bra film med två viktiga budskap: Det spelar ingen roll vilken färg vi har på vår kind, vi är lika värda, och lyssna med hjärtat. Då vet vi att det mesta kommer att ordna sig. Miljöerna är mycket vackra och musiken är pricken över i:et. Det enda som är trist är att tecknarstilen inte är den bästa Medan Skönheten och Odjuret har mjuka linjer, är Pocahontas lite kantig. Men jag tycker att handlingen är det som gör filmen till en riktig skatt och nästan ett måste i samlingen.

Jag ger filmen sju poäng, för den fina handlingen och de underbara karaktärerna. Om figurerna hade varit lite mjukare hade blivit full pott.