Skönheten och Odjuret

Författare: Adrina | Kategori: Hur filmen kom till | Publicerad: den 12 augusti 2003 | Senast Uppdaterad: den 12 augusti 2003

Men det Oscarbelönade låtskrivarteamet, Howard Ashman och Alan Menken tillsammans med producenten Don Hahn, stannade kvar i projektet. Man tog hjälp av regissörerna Gary Trousdale och Kirk Wise, som var fantastiska sagoberättare, och detta var deras första tecknade film. Ashman och Menken började utveckla musik till filmen i Broadway-stil som kunde sätta fart på filmen och föra berättelsen vidare. Animatörerna började att utveckla de två karaktärerna de redan hade (Skönheten och Odjuret). Belle ”skönheten” är en av de vackraste karaktärerna som skapats, men hon var inte bara vacker på utsidan, utan även på insidan. Animatörerna ville att Belle skulle vara omedveten om sin skönhet, så man gjorde henne lite udda, hon gillade nämligen att läsa böcker. Odjuret skulle vara både hjälte och skurk, både vinnare och offer, och trotts hans ohyggliga skepnad skulle han ha ett hjärta av guld. Till skillnad till Skurken i Dramat, Gaston, som animatörerna förvandlade från en högfärdig snobb, till en komplex person med en stiligt yttre men med ett hjärta av sten. Men det behövdes några fler figurer som kunde ge humor och värme till den så annars dystra berättelsen. Dessa blev tjänstefolket på slottet, som precis som Odjuret hade blivit förvandlade. I början av 1991 fick journalister på New York Film Festival se en tidig förhandsvisning av filmen som hade nästan ett komplett Soundtrack och mycket av animationerna i färdigt skick, men delar av filmen bestod av stillbilder som i ett storyboard. Pressen var eniga om att denna film var annorlunda gentemot andra tecknade filmer. Den var mer som en riktig film än som en animerad.

Duon Alan Menken och Howard Ashman var en viktig del av filmen, de var inte bara bra musiker utan även fantastiska sagoberättare. Deras musik berättade vad som händer och förde berättelsen framåt, vilket var något man saknade sedan Bröderna Sherman. Menken och Ashman strukturera filmen och dess story med sin musik, och Howard lyckades även att berätta väldig mycket på så kort tid. T.ex. i sången Belle berättas det om, vem Belle är, hennes relation till staden, vem Gaston är, Vad Belle tycker om Gaston. Detta har Howard lyckats klämma ihop i en enda sång som är ca: 3,5 minuter.

Låten "Be our Guest" var den sång som satte sig fast i huvudet på många och var från början menad att för Maurice, när han hade kommit till slottet om tjänstefolket välkomnar honom med sång "Be our Guest". Men en person kom undrade om de sjöng för fel person. Han tyckte att sången borde vara riktad till Belle, eftersom det var "hennes" film. Man gjorde om scenen med Belle i stället för Maurice och Howard skrev om texten så att den passade Belle bättre och det blev mycket bättre.

Flera år efteråt, hade regissörerna och producenterna ett möte. Stjärnornas krig hade precis släppts som en specialversion och de skämtade om att göra samma sak med Disneyklassikerna. Regissören Kirk Wise föreslog att man skulle göra detta med Skönheten och Odjuret genom att lyfta in musiknumret ”Mänska igen” (Human Again), som hade klippts bort innan premiären p.g.a. att den skapade kontinuitetproblem, d.v.s. att den skapade problem gällande hur lång tid som hade förflutit. Frågor som var Maurice hade tagit vägen och om Lefou fortfarande stod kvar i snödrivorna, uppstod. Alan Menken hade löst detta problem till Broadwayversion genom att ändra i texten, så nu var det bara att passa in den nya scenen i filmen.

  Under produktionen av Skönheten och Odjuret meddelar Howard att han hade AIDS och var döende. Ingen insåg hur sjuk han egentligen var, för Howard arbetade hårt trots att han hade kort tid kvar. Den 14 mars 1991 gick Howard Ashman bort, sex månader innan filmen hade premiär. Många av hans medarbetare förknippar Howards genuinitet med filmens stora framgång. I slutet av sluttexten av filmen kan man läsa följande:

TO OUR FRIEND, HOWARD,
WHO GAVE A MERMAID HER VOICE
AND A BEAST HIS SOUL
WE WILL BE FOREVER GRATEFUL

HOWARD ASHMAN 1950-1991