Ducktales.

Den frågan ställer jag mig så gott som dagligen. Vad tänkte man med? Från mitt perspektiv har serien absolut noll underhållningsvärde. Om vi bortser från den vidriga designen - som jag trots allt kan leva med, även om jag starkt ogillar den - så har man misslyckats kapitalt öven på övriga områden. Med undantag från Tony Anselmo som Kalle och David Tennant som Joakim, så är rösterna helt åt skogen. Låt gå för att man ville ha individuella röster för knattarna, för att lyfta fram deras respektive personligheter, men var man tvungen att välja röstskådespelare som inte ens anstränger sig för att låta som något annat än just 40åriga män? Och Kate Micucci har en av de mest irriterande röster och personligheter jag känner till. Å andra sidan har man förvandlat Anki till än mer irriterande och ointressant än i originalet, så jag antar att rösten passar 

Det värsta är trots allt karaktärernas personligheter. Många påstår att den nya serien är mer trogen Carl Barks originalserier, men då undrar jag om man verkligen har läst en enda serie av Carl Barks? Joakim i hans serier var enormt snål och girig, och han skulle  gå genom eld för att tjäna en krona. Den här versionen är bara intresserad av äventyret, och han blir irriterad på Tjatte för att han bara tar en klunk ur en läskburk och sedan öppnar nästa - men inte för att det är slöseri, utan för att han tycker att Tjatte är en oansvarig slacker! Carl Barks Joakim von Anka hade gnisslat tänder bara någon hade tagit ett glas vatten, och han hade krävt betalt av sina brorsöner om de hade velat ladda sina mobiler via hans eluttag. 

Serien känns dessutom enormt stressad, och den tar sig inte tid att bygga upp någon spänningen eller låta tittarna bry sig om karaktärerna. I första avsnittet använde man sig av spöken, sjömonster och andra onaturliga varelser och fenomen i genomsnitt varannan minut, och ingen av karaktärerna verkade bry sig det minsta. Så i framtida avsnitt kan vi alltså förvänta oss att ingen kommer vara ett dugg rädda för spöken, eller kritiska till huruvida övernaturliga händelser är autentiska eller inte. "Solving a mystery" aspekten av serien har alltså kraftigt urholkats. Joakim i både originalserien och i Barks serier var dessutom ofta rädd för spöken och monster, innan antingen hans girighet eller det faktum att hans familjemedlemmar var i fara fick honom att konfrontera sina rädslor Det faktum att i stort sett samtliga karaktärer så här långt är totalt osympatiska gör inte saken bättre. Titta bara på hur de porträtterar Oppfinnar-Jocke. En antisocial, girig hipster med uppenbara psykotiska drag. Och Guld-Ivar är en pretender och Joakim wannabe som helt tycks sakna originalets intelligens och beräknande falskhet. I den ursprungliga serien var han ett reellt hot och någon som Joakim verkligen fick anstränga sig för att besegra, här tycks han snarast vara en clown som ingen tar på allvar.