Budskap i Disneyfilmer?

The Chosen One skrev: Jag tycker att Aladdin varken ser arabisk eller västerlandsk ut. Han ser mer persisk ut(Tusen och en natt är ju trots allt persiskt).

Kärnan i tusen och en natt är från början varken persisk eller arabisk, citerar Ulf Ivar Nilsson från hans bok "FEL!" ;

"Aladdin var kines. Och historien om honom och hans magiska lampa fanns inte med i det gamla arabiska manuskript som fransmannen Antoine Galland hade som underlag när han i början av 1700-talet gav ut den första tryckta versionen av "Tusen och en natt".
  Av Gallands dagbok framgår att det var den 25 mars 1710 som han för första gången fick höra sagan om pojken och lampan. Berättaren var en kristen syrian som befann sig i Paris och som hette Youhenna Diab. När Galland senare samma år gav ut band 9 och 10 av den berömda sagosamlingen tog han med den här historien.
  Mest häpnadsväckande är väl ändå att Aladdin - denne världens mest berömde arabpojke - inte ens i "Tusen och en natt" framställs som arab. Både i Gallands berättelse och i senare versioner framgår det klart och tydligt att Aladdin bor i Kina och är son till en kinesisk skräddare.
  Att påstå att "Tusen och en natt" är en arabisk sagosamling är för övrigt en grov överdrift. Enligt Nationalencyklopedin kommer kärnan i samlingen troligen från Indien. Därifrån kom den till Persien, där den kallades för "De tusen berättelserna", innan den på 800-talet översattes till Arabiska i Bagdad och spreds vida omkring i den muslimska världen. Sagor lades till och togs bort och i det slutliga innehållet har man spårat fabler och anekdoter, skämthistorier och folksagor från Indien, Turkiet, Egypten och nuvarande Iran och Afghanistan. Och kanske också från Europa.
  Vid sidan om Aladdin är väl historien om Sinbad sjöfararen och Ali Baba och de fyrtio rövarna de mest kända i "Tusen och en natt". Men inte heller dessa finns med i de ursprungliga versionerna utan dök först upp i Gallands böcker."

Lejonkungen II har till en viss grad samma budskap som Romeo och Julia.


MEN:

Romeo och Julia är inte kära. De är lustfulla(får nog inte använda grövre ord). Och ytliga. Och dumma. En stor del av lektionen i Romeo och Julia är att hormonstinna tonåringar/barn(Romeo är 14, Julia 12) inte ska fatta livsavgörande beslut, och att deras äldre släktingar ska vara ansvarsfulla istället för bråkiga och ouppmärksamma.

Romeo och Julia är smockfull av sexskämt- det kanske värsta är när Romeo och Julia dör. Låt mig nu upplysa er om att ordet dö användes för orgasm(får man säga det här? Svårt att avgöra under regeln. Om inte var snälla radera).

Så Julia fejkar att hon dör(förstår ni?), Romeo dör, och sen dör Julia.




Till skillnad från detta så handlar disneyfilmen om utanförskap och kärlek(inte lust).