De flesta här i landet vill väl ha svenskt tal och/eller svensk text,
och då duger ju bara svenska utgåvor. Många har även fattat tycke för
de numerade ryggarna, och det är ju en "finess" som bara finns i de
skandinaviska länderna. Men om man inte bryr sig om sådant finns det
väl inga hinder för att man köper utländska utgåvor. Vissa titlar finns
inte ens släppta i Sverige, och i sådana fall har man ju inget val om
man inte vill vänta på en svensk release.
En sak som talar för importerade utgåvor från region 1 (USA och Canada)
är att de är i NTSC och därför går med rätt hastighet. Våra europeiska
utgåvor är i PAL som går lite för fort (jämfört med bio). En hel
långfilm kan bli 3-4 minuter kortare utan att något är bortklippt. Det
gör också att ljudet kan bli lite för ljust i klangfärgen. De flesta
tänker säkert inte alls på sådant, men om man är pedant kan det vara en
faktor att ta hänsyn till.
"Special edition", "collectors edition" och alla de andra tjusiga
beteckningarna betyder oftast inget speciellt. Tanken är i båda fallen att
ordvalet ska locka till köp genom att tala om att utgåvan är lite
lyxig och påkostad. Om man försöker hitta ett genomgående system och
konsekvens i de olika beteckningarna får man bara huvudvärk. En längre
utredning som ger viss insikt om de olika releasetyperna kan du hitta
här (på engelska):
http://www.ultimatedisney.com/releasetypes.htm
Ändrad av Anders M Olsson