Filmer ni aldrig tröttnar på

Tja, det var ett tag sen jag såg filmen, men hon får ju sin pappa förvandlad till en polyp och hennes gärningar resulterar nästan i att Ursula tar över hennes rike (Om jag inte minns fel) och i slutändan får hon inga konsekvenser för det hon gör, hon är nära att få sitt kungarike ödelagt för en man hon blev kär i första gången hon såg honom (Hon blev alltså kär i konceptet av en mänsklig man, inte i en faktisk person) och i slutändan får hon ändå allt som hon vill utan att förändras det minsta. Det är ingen bra protagonist i min mening.

Det kanske är sant att Askungen, Törnrosa etc inte förändras så mycket, men det är något med Ariels oerhörda naivitet (Borderline dumhet) som irriterar mig. Hon väljer ju liksom att sälja sin själ till en uppenbart ond häxa som klart och tydligt säger att hon kommer förvandla henne till en polyp om hon misslyckas att charma prins generisk, och det faktum att hon prioriterar en man hon sett en gång istället för sin familj som helt klart behandlade henne väl, får henne att kännas väldigt ytlig. (Triton hade väl sitt utbrott, men det är uppenbart att han var en bra förälder som brydde sig oerhört mycket om sina döttrar) 

Bjekkergauken skrev: Det kanske är sant att Askungen, Törnrosa etc inte förändras så mycket, men det är något med Ariels oerhörda naivitet (Borderline dumhet) som irriterar mig. Hon väljer ju liksom att sälja sin själ till en uppenbart ond häxa som klart och tydligt säger att hon kommer förvandla henne till en polyp om hon misslyckas att charma prins generisk, och det faktum att hon prioriterar en man hon sett en gång istället för sin familj som helt klart behandlade henne väl, får henne att kännas väldigt ytlig. (Triton hade väl sitt utbrott, men det är uppenbart att han var en bra förälder som brydde sig oerhört mycket om sina döttrar)

Bjekkergauken skrev: Emmaaa skrev: Sen tror jag att mycket av Ariels personlighet ligger i tv serien. De utvecklade den och visade hur mycket av en outcast hon var, hjälpte alltid andra utsatta och stod upp när något var fel. Det är mycket mer utvecklat i serien och jag tror att det på något sätt hjälper till att bilda en bättre bild av henne.  Det är väl möjligt. Jag utgick från filmen i min kritik, då jag inte har någon relation till Tv-serien. Jag vill minnas att jag sett den nån gång när jag var liten men kommer inte ihåg ett dyft av den, bara att jag sett den.

Bjekkergauken skrev: Emmaaa skrev: Men jag har en bakvänd fråga; finns det filmer som ni faktiskt har tröttnat på?  Ja, faktiskt. Lejonkungen var i princip min absoluta favoritfilm när jag var yngre, men jag måste ha sett den lite för många gånger, för nu orkar jag överhuvudtaget inte med den. Jag tycker fortfarande objektivt att det är en bra film men för mig personligen är den bara väldigt urvattnad.