3D-filmer

Detta är en avknoppning från följande tråd: Lejonkungen åter i försäljning snart?

Tråden ska handla om 3D-filmer (både bio och Blu-ray), både för animerad film och spelfilm.

Jag tycker att 3D är så fruktansvärt överrkattat, skälper mer än det hjälper. Tycker att den traditionella 2D-stilen (om än lite restaurerad) är mer än bra nog och är däriför inte särskilt intresserad av 3D-Bluray.

Jag tycker att uppfattningen om att 3D-fenomenet skulle vara överskattat är fruktansvärt överskattad. Jag har lagt märke till att felet ofta ligger hos tittaren snarare än filmen. Massor av människor går omkring med små, små defekter i sin syn som de inte ens är medvetna om då det inte påverkar de i sin vardag men som de genast blir varse om när 3D-brillorna åker på. Det är ofta (inte alltid) dessa personer som klagar högst på "trenden" (vem försöker de lura? 3D är här för att stanna och utvecklas vidare) och kallar den onödig.
Givetvis finns det fall där 3D:n är fullständigt överflödig men det beror oftast på att den har använts på fel sätt, eller inte ens är 3D. Ta kassa filmen "Clash of the Titans" som exempel, en redan dålig film som verkligen kunde ha räddats av att ha varit filmad i 3D (den har ett överflöd av scener som skulle rockat i 3D). Synd bara att de INTE filmade den i 3D utan kom på att slänga på någon slags billig fake-3D i sista sekunden som enbart bidrog till att göra filmen grummlig och suddig. Uppföljaren "Wrath of The Titans" lär ska filmas i 3D och den lär ju knappast kunna bli sämre än ettan, om de dessutom får till 3D:n så kan jag nog sitta mig igenom Sam Worthingtons vedervärdiga skådespeleri en andra gång. Grekisk mytologi är ju alltid kul. 
Sedan har vi ett relativt sent exempel i "The Green Hornet", för det mesta var 3D:n meningslös (obefintlig?) men kung-fu-scenerna var riktigt läckra och den serietidnings-inspirerade eftertexten var råsnygg.
Men filmer som "The Final Destination" (snyggaste 3D:n EVER), "Resident Evil: Aftermath", Piranah 3D och SAW 3D visar vad tekniken var ämnad för.
"Tron Legacy" är ett gränsfall. Den kändes inte särskilt 3D-ig men den hade en sexig kristallklarhet i bilden vilket jag gissar den hade den digitala 3D:n att tacka för. Jag blir sur när jag tänker på att jag bor i ett så bonnigt land där det bara finns EN enda IMAX-biograf och den är inte ämnad för spelfilm. Piiinsamt. 
Sedan finns det ju undantag även när det kommer till konverterad 3D som i regel ser helt pörskigt ut (t.ex. CoTT). Burtons "Alice in Wonderland" hade, trots sin i efterhand pålagda 3D, några av de bästa 3D-scener jag har sett och hela filmen hade ett fantastiskt djup, den tillhör helt klart en av mina favortfilmer jag har sett i 3D.
Animerade filmer som "Ice Age 3" och "Tangled" var fantastiskt läckra i 3D, särskilt den sistnämnda. Något av det mest glasklara jag har sett, en ren njutning.
"Men hemma så blir det inte samma sak som att sitta i en stor biosalong,"
Nu vet jag inte vilken TV du har kollat på men jag var lite av samma åsikt... fram tills den 26 Mars i år när jag förlorade min 3D-TV-oskuld till ovan nämnda "Alice in Wonderland". En av de bästa filmupplevelser jag har haft och då var det ändå en film jag redan sett fem gånger på bio. Den var MINST lika fantastisk på min LG som den var på bion. Om möjligt var bilden ännu glasklarare i mitt rum än den jag upplevt drygt ett år tidigare. Bara DVD-menyn i 3D imponerade mig och alla jag visade den för, förmodligen den bäst utarabetade DVD-menyn jag någonsin har sett för övrigt.
Okej, så vad jag ville komma fram till är att om man har upplevt 3D som jag har det, med mina ögon åtminstonde så är tanken på den bästa tecknade filmen någonsin, med ett nytt djup och eventuellt ett och annat gnuhorn som sticker ut i rummet, en tanke som får det att vattnas i munnen. Men om man känner starkt emot 3D (något jag aldrig kommer att förstå såvida inte förklaringen är den ovan nämnda) så är det ju bara att låta bli att se det. Men de som bommar att se POTC: On Stranger Tides i 3D lär komma att ångra sig. Det kommer att bli episkt.
Det kan ju omöjligen bara vara jag som lockas av tanken på "The Lionking 3D"?

Jag har perfekt syn. Mer än perfekt, då mina ögon är opererade och jag ser 150%. Jag tycker också 3D är överskattat. Har sett ett antal filmer i 3D nu och det är väldigt få som egentligen givit mig någonting på det planet. 

Jag uppskattar välformulerade och uttänkta inlägg som ditt guybrush men jag är fortfarande inte övertygad. Jag kommer nog uppskatta 3D mer när man har kommit lite längre i utvecklingen, när man slipper ha glasögon på sig och filmen inte får en mörk skugga över sig som mättar av alla färger (vilket jag tycker ofta är fallet vid 3D). Och att den är här för att stanna är inte säkert, man har försökt sig på att göra filmer i 3D populärt flera gånger förut och misslyckats och hittills tycker jag inte att det verkar som att majoriteten är övertygad. 

disney_girl skrev: Varför släpps 3D versionerna av disney filmerna bara på bluray och inte på dvd ?

Därför att det inte finns någon riktig standard för 3D på DVD.

Det har visserligen släppts ett mindre antal 3D-filmer på DVD och t.o.m. på VHS, men resultatet blir tämligen dåligt, för att inte säga uselt. Och man får ha olika sorters glasögon beroende på hur filmen är kodad eftersom det inte finns någon standard.

Som experiment eller "kul grej" kan det kanske ha sin poäng, men det är inget för seriöst filmtittande.

Skärpan i Blu-ray är avgjort ett plus när det gäller 3D-kvalitén.

Dock vågar jag påstå att det skulle gå att återge 3D med acceptabel TV-kvalité på DVD om man hade bemödat sig om att sätta en ordentlig standard. Det är ju inte förrän de senaste åren som 3D har fått ett uppsving tack vare biografernas digitalisering. När DVD slog igenom omkring år 2000 var det ingen som frågade efter 3D och följaktligen brydde man sig inte heller om att utveckla en standard.

De 3D-DVD som finns använder antingen ett anaglyfiskt system eller "field sequential".

I anaglyfiska system har man har glasögon med olika färg för vänster och höger öga. Det kan antingen vara rött/cyan, grönt/magenta eller blått/gult. Fördelen är att det inte kräver någon speciell hårdvara och glasögonen kan vara billiga av kartong och följa med filmen. Bäst blir det om tv:n är kopplad med RGB eller komponentvideo till DVD-spelaren. Det blir dock aldrig riktigt bra. Färgfiltren i glasögonen ger ganska mycket läckage mellan höger och vänster bild och det är ganska tröttsamt att se en film genom olikfärgade glasögon.

I "field sequential" delar man bilden så att varannan linje hör till vänster öga, varannan till höger öga. Det gör att man får en bild som bara får halv upplösning i höjdled och som kommer att flimra kraftigt. Dessutom krävs det speciella glasögon och det fungerar inte på alla tv-apparater. Bäst är gamla tjock-tv utan någon digital bildbehandling.

Sen finns det faktiskt ytterligare ett system för 3D på DVD, det s.k. Pulfrich-systemet. Det ger inget flimmer, perfekt separation mellan vänster och höger bild, full DVD-upplösning, full färgåtergivning och kräver ingen speciell hårdvara. Det låter nästan för bra för att vara sant, men haken är att det inte fungerar med vanliga filmer. Kameran måste hela tiden vara i rörelse i sidled. Så fort kameran stannar upp försvinner 3D-effekten. Glasögonen har ett mörkt filter för ena ögat och ett ljust filter för det andra. Pulfrich-effekten beror på ett biologiskt fenomen. Det tar längre tid för en mörk bild att tolkas i hjärnan än en ljus bild. Den som vill veta mer kan googla på Pulfrich.


Ändrad av Anders M Olsson - 23-september-2012 vid 20:20

Guybrush_Threepwood skrev: Jag tycker att uppfattningen om att 3D-fenomenet skulle vara överskattat är fruktansvärt överskattad. Jag har lagt märke till att felet ofta ligger hos tittaren snarare än filmen. Massor av människor går omkring med små, små defekter i sin syn som de inte ens är medvetna om då det inte påverkar de i sin vardag men som de genast blir varse om när 3D-brillorna åker på. Det är ofta (inte alltid) dessa personer som klagar högst på "trenden" (vem försöker de lura? 3D är här för att stanna och utvecklas vidare) och kallar den onödig. Givetvis finns det fall där 3D:n är fullständigt överflödig men det beror oftast på att den har använts på fel sätt, eller inte ens är 3D. Ta kassa filmen "Clash of the Titans" som exempel, en redan dålig film som verkligen kunde ha räddats av att ha varit filmad i 3D (den har ett överflöd av scener som skulle rockat i 3D). Synd bara att de INTE filmade den i 3D utan kom på att slänga på någon slags billig fake-3D i sista sekunden som enbart bidrog till att göra filmen grummlig och suddig. Uppföljaren "Wrath of The Titans" lär ska filmas i 3D och den lär ju knappast kunna bli sämre än ettan, om de dessutom får till 3D:n så kan jag nog sitta mig igenom Sam Worthingtons vedervärdiga skådespeleri en andra gång. Grekisk mytologi är ju alltid kul.  Sedan har vi ett relativt sent exempel i "The Green Hornet", för det mesta var 3D:n meningslös (obefintlig?) men kung-fu-scenerna var riktigt läckra och den serietidnings-inspirerade eftertexten var råsnygg. Men filmer som "The Final Destination" (snyggaste 3D:n EVER), "Resident Evil: Aftermath", Piranah 3D och SAW 3D visar vad tekniken var ämnad för. "Tron Legacy" är ett gränsfall. Den kändes inte särskilt 3D-ig men den hade en sexig kristallklarhet i bilden vilket jag gissar den hade den digitala 3D:n att tacka för. Jag blir sur när jag tänker på att jag bor i ett så bonnigt land där det bara finns EN enda IMAX-biograf och den är inte ämnad för spelfilm. Piiinsamt.  Sedan finns det ju undantag även när det kommer till konverterad 3D som i regel ser helt pörskigt ut (t.ex. CoTT). Burtons "Alice in Wonderland" hade, trots sin i efterhand pålagda 3D, några av de bästa 3D-scener jag har sett och hela filmen hade ett fantastiskt djup, den tillhör helt klart en av mina favortfilmer jag har sett i 3D. Animerade filmer som "Ice Age 3" och "Tangled" var fantastiskt läckra i 3D, särskilt den sistnämnda. Något av det mest glasklara jag har sett, en ren njutning. "Men hemma så blir det inte samma sak som att sitta i en stor biosalong," Nu vet jag inte vilken TV du har kollat på men jag var lite av samma åsikt... fram tills den 26 Mars i år när jag förlorade min 3D-TV-oskuld till ovan nämnda "Alice in Wonderland". En av de bästa filmupplevelser jag har haft och då var det ändå en film jag redan sett fem gånger på bio. Den var MINST lika fantastisk på min LG som den var på bion. Om möjligt var bilden ännu glasklarare i mitt rum än den jag upplevt drygt ett år tidigare. Bara DVD-menyn i 3D imponerade mig och alla jag visade den för, förmodligen den bäst utarabetade DVD-menyn jag någonsin har sett för övrigt. Okej, så vad jag ville komma fram till är att om man har upplevt 3D som jag har det, med mina ögon åtminstonde så är tanken på den bästa tecknade filmen någonsin, med ett nytt djup och eventuellt ett och annat gnuhorn som sticker ut i rummet, en tanke som får det att vattnas i munnen. Men om man känner starkt emot 3D (något jag aldrig kommer att förstå såvida inte förklaringen är den ovan nämnda) så är det ju bara att låta bli att se det. Men de som bommar att se POTC: On Stranger Tides i 3D lär komma att ångra sig. Det kommer att bli episkt. Det kan ju omöjligen bara vara jag som lockas av tanken på "The Lionking 3D"?

Det här åldrades tyvärr inte särskilt bra. 3D är numera helt utdöd på grund av hur korkat branschen behandlade tekniken.