< ="CONTENT-" content="text/; charset=utf-8">
< name="GENERATOR" content="Office.org 3.0 (Win32)">< ="text/">
Jag har nu den här månaden påbörjat ett stort projekt, nämligen att skriva en bok om Walt Disney på svenska. Under den här veckan har jag gjort en
grundlig forskning på Eric Larson, en av Walt Disneys ”The Nine
Old Men”. Det har varit så pass givande och intressant att jag har
skrivit fyra A4-ark om denna animatör. Något av denna omfattning
finns - så vitt jag kan se - inte heller på svenska sedan tidigare.
Nu skulle det verkligen vara gott med feedback från er. Är jag rätt ute?
Eric < ="CONTENT-" content="text/; charset=utf-8">< name="GENERATOR" content="Office.org 3.0 (Win32)">< ="text/">
Larson var den som
föddes först av Walt Disneys The Nine Old Men. Trots det så var
han den som var regelbundet aktiv inom företaget sist av alla. Han
föddes som Eric Cleon Larson den tredje September 1905 i Cleveland,
i den amerikanska delstaten Utah. En delstat som idag, åtminstone
för människor inom filmbranschen, förmodligen är mest känd för
att vara platsen för den årliga filmfestivalen i Sundance.
Tillsammans med båda sina föräldrar, som hette Peter och Nora, så
flyttade han som tioåring från Cleveland till en annan stad i Utah,
nämligen Salt Lake City. Antagligen för att försöka skapa sig nya
förutsättningar för ett bättre liv i denna mörka del av den
amerikanska historien.
Under sin uppväxt
tyckte den unge Eric mycket om att läsa serietidningar. Det var
framför allt med dessa som han fördrev tiden under dagarna. Två av
de tidningar som han lät sig roas av och tyckte allra bäst om hette
”Punch” och ”Judge”. Just den här spännande världen av
tecknade serier fascinerade Eric Larson väldigt mycket – så pass
mycket att han i tonåren också började med att intressera sig för
att skriva egna små historier, och han lär också i smyg ha tagit
lektioner i bild. Allt det här inspirerade honom sedan också till
att börja läsa journalistik vid University of Utah efter att ha
gått ut High School. Det var 1925, när Larson var 20 år gammal.
Väl där, på campus, blev han också redaktör för en skoltidning
för vilken han tilldelades flertalet fina priser. Under samma period
var Eric Larson dessutom i farten med att skapa egna serier som
publicerades i den lokala tidningen ”Desert News”.
Efter att ha tagit
studenten från University of Utah så hungrade Eric Larson efter att
få prova sina vingar. Precis så som de flesta män gör i den här
perioden av sina liv. Han reste under ett år runt i nästan hela
Amerika för att försöka hitta ett fast arbete som skulle stämma
överens med med hans egna ambitioner, men dessvärre fann han inte
någon lämplig arbetsplats. Istället frilansade han under tiden som
journalist på flera olika tidningar, innan han 1933 till sist kom
till Los Angeles. Han var då 28 år gammal och kunde knappast ana
att hans liv snart skulle komma att ta en helt ny vändning. Både
när det handlar om karriären och privatlivet.
Det började med att
han först tog anställning vid LA Times-ägda KHJ Radio, och där
utvecklade han en äventyrsserie som hette "I vikingens spår",
eller "The Trail of the Viking". Men det var senare under
året, när en nära vän till Larson som kände till hans verkligt
stora talang för att teckna, gav honom rådet att försöka få
något av sina alster, som han vid den här tidpunkten säkert hade
stoppat undan i någon byrålåda, publicerat. Det kunde inte skada,
tänkte han, och skickade in några av sina teckningar till Walt
Disney Studios. Resten är, som man brukar säga, historia. Men Eric
Larsons lycka slutade inte där: Samma år skulle han också komma
att gifta sig med sina livs stora kärlek, Gertrude Jannes Larson.
Deras äktenskap skulle vara i 42 år.
Där vid Walt Disney
Studios fanns i alla fall en animatör som hette Hamilton Luske, som
hade blivit anställd vid företaget två år tidigare, och han såg
omedelbart att Eric Larson var en skicklig man som skulle passa
riktigt bra i deras stall. Luske gav därför några goda ord för
Larson - och han fick en kort tid efteråt ett jobb där. Titeln som
han fick var ”in-betweener”, vilket inte låter särskilt
prestigefyllt, men så var det i alla fall. Det första som han fick
vara med och bidra till var en kortfilm 1934 som hette ”Two-Gun
Mickey”, en svartvit historia Musse Pigg fajtas med ärkerivalen
Svarte Petter i en western-miljö. Under de närmaste åren skulle
denne Hamilton Luske också bli något av en mentor för Larson,
vilket han på sätt och vis skulle komma att återgälda mångfalt,
mer än 40 år senare.
Vid den här perioden
var dock Walt Disneys fulla fokus på förproduktionen av "Snövit
och de sju dvärgarna", studions och hela världens första
animerade långfilm, varför de naturligtvis var i behov av
ordentligt med arbetskraft. Larson kastades därför rakt in i elden.
Hans arbetsuppgifter inom produktionen kom att bestå av att,
tillsammans med animatörerna Milt Kahl och James Algar, teckna alla
de djur som följer med Snövit ut i skogen.
Några av de mest kända
karaktärer som Eric Larson skapade under sin karriär vid Walt
Disney Studios var bland andra katten Figaro i ”Pinocchio”,
Stampe i ”Bambi”, huvudpersonen själv i ”Askungen”, Scat Cat
i ”Aristocats” och Lille John i ”Robin Hood”. Bland många,
många andra. Dessutom var han ansvarig animatör för den makalöst
vackra scenen där Peter, Lena och barnen flyger över London i
”Peter Pan”. Numera är han dock kanske mera ihågkommen för
sitt oerhört viktiga arbete som han utförde efter den aktiva
karriären som animatör. Han blev då, efter ”Robin Hood” på
1970-talets mitt, ledare för utbildningen av framtidens animatörer.
En av dem var Andreas Deja, som under 1990-talets första halva
arbetat med både ”Aladdin” och ”Lejonkungen”, och han har
kallat Eric Larson för ”den bästa läraren någonsin”.
< ="CONTENT-" content="text/; charset=utf-8">
< name="GENERATOR" content="Office.org 3.0 (Win32)">< ="text/">
[...]
< ="CONTENT-" content="text/; charset=utf-8">< name="GENERATOR" content="Office.org 3.0 (Win32)">< ="text/">
Samma
år som ”Robin Hood” gick upp biograferna, det vill säga 1973,
började Eric Larson – en av de ursprungliga The Nine Old Men -
att utarbeta ett träningsprogram för att kunna utbilda och på så
vis säkra återväxten av skickliga animatörer vid Walt Disney
Studios. Det var egentligen precis lika naturligt som nödvändigt.
Självklart var han inte ensam med detta arbete, men det var han som
ledde det, och över hela landet finkammades olika colleges och
konstskolor. Vid den här tidpunkten återstod nämligen endast en
handfull av de ursprungliga The Nine Old Men: Milt Kahl, John
Lounsbery, Frank Thomas och Ollie Johnston. Det var uppenbart att en
epok av filmhistoria skulle nå vägs ände inom inte alltför många
år. Larsons arbetsuppgifter bestod nu därför dels av att helt
enkelt vara mentor, lärare och att utbilda sina elever, dels att
agera scout för att likt en blodhund försöka snoka upp nya och
talangfulla animatörer. Faktum är också att han genom sitt gedigna
arbete skulle komma att träffa många animatörer som vid den tiden
var rena blåbär, men som numera av många anses vara dagens
motsvarigheter till The Nine Old Men: Brad Bird, Don Bluth, Chris
Buck, Tim Burton, Randy Cartwright, Ron Clements, Andreas Deja, Gary
Goldman, Dan Haskett, John Lasseter och John Musker.
[...]
< ="CONTENT-" content="text/; charset=utf-8">< name="GENERATOR" content="Office.org 3.0 (Win32)">< ="text/">
Efter
att ”Mästerdetektiven Basil Mus” hade gått upp på de
amerikanska biograferna tidigt i Juli 1986, så bestämde sig Eric
Larson för att lägga papper och penna på hyllan. Ännu en i raden
av Walt Disneys ursprungliga The Nine Old Men som lät meddela om sin
egen abdikation. Han hade haft en viktig roll som konsult under
filmens produktion, men han skulle snart fylla 85 år och tyckte att
det var dags för en välförtjänt pension. Ingen vettig människa
kunde klandra honom för att ha fattat det beslutet: Med cirka 53 års
arbete inom Walt Disney Studios så kan man utan tvivel konstatera
att han stått för en lång och trogen tjänst...
I en
intervju som Eric Larson gjorde i samband med att han slutade, så
berättade han att det som verkligen betydde någonting inte var det
att han hade arbetat så många år i studion som han hade gjort,
utan istället att han hade njutit så mycket av det som han hade
lyckats med att genomföra. När han tänkte tillbaka och mindes all
den positiva respons och feedback som han hade fått från både
andra animatörer och vanligt folk under årens lopp, så var det
framför det som gjorde honom till en lycklig man.
Två
år efter det att Eric Larson blivit pensionär avled han av
naturliga orsaker i sitt hem i La Cañada-Flintridg på den
amerikanska västkusten. Det en tisdag den 25 Oktober 1988. Hans maka
Gertrude Jannes Larson hade gått bort mer än ett decennium tidigare
så hans enda kvarvarande nära anhöriga var bröderna Bland och
Peter. Men frågan är ändå om hans bortgång ändå inte var ett
hårdare slag mot hela Walt Disney Studios, än mot dessa båda
bröder. Den sista filmen som Larson hade arbetat med var
”Mästerdetektiven Basil Mus” två år tidigare, och den hade
varit en smärre succé med sin vinst på cirka 25 miljoner dollar,
och det var en slags vändning i rätt riktning för Walt Disney. Det
här var nu bara några få veckor före premiären av ”Oliver och
gänget” - en film som man därför hade fått relativt stora
förhoppningar på - och givetvis lade det här en sorti på
stämningen inom filmbolaget.
Denna
enastående konstnär kommer aldrig att glömmas bort. "Eric
Larson är kanske inte det första namn som du kommer att tänka på
när du hör talas om The Nine Old Men, det är verkligen han som har
haft den största betydelsen för framtidens alla animatörer",
har någon inom studion - och förmodligen har han helt rätt.
Nu skall jag fortsätta med Les Clark.