Don Bluth

Du kan besöka www.donbluth.com. Gillar också Bluth filmerna. Jag har Landet För Längesedan, Resan Till Amerika, Brisby och Nimhs Hemlighet, Pingvinen och Lyckostenen samt Tummelisa. Har doc inte sett dom andra Bluth filmerna.

vet någon hur man får tag i en lista med alla dilmer han anmerat, ressiserat mm

tack för länkarna det har hjälp mig jätte mycket

disney_erika skrev: vet någon villka filmer han animerade när han arbetade för disney

Har för mig att han har varit med och animerat Törnrosa. Han som har gjort Svanprinsessan har jag för mig har varit med och gjort Micke och Molle. Samt Bernad och Bianca.

Ändrad av disney_girl - 02-juli-2008 vid 11:28

Det finns ett gammlat tv spel som heter Dragon´s Liar som han har varit inblandad i. Nån som spelat det ?

Önskar att fler av hans filmer kunde komma på dvd med det svenska ljudspåret. Te.x Pingvinen och Lyckostenen,Tummelisa, Trollet i parken mfl.

PrincessOfUtopia skrev: Är ganska säker på att han gjort Anastasia oxå, den är deff en av mina non-disney favorit filmer

Ja, det stämmer.Han har gjort Anastasia. Jag gillar Trollet i parken och Tummelisa. Även Pingvinen och Lyckostenen.

Claude Frollo skrev: All Dogs Go to Heaven från 1989 är en Don Bluth film som jag älskar. Den heter Änglahund på svenska. Tycker den svenska översättningen är riktigt bra förövrigt.  Är det fler som har sett den filmen?

O ja! All Dogs Go To Heaven har jag ett minst sagt komplicerat förhållande till. Jag håller filmen delvis ansvarig för att jag blivit den socialt störda och smått perversa person jag är idag. Det hela kan sammanfattas kort till att pappa en dag under det tidiga 90-talet hyrde en tecknad barnfilm med titeln "Änglahund" åt mig. Jag var förmodligen inte sex vintrar fyllda och blev glad över att få se en tecknad film jag inte redan sett eller ens hört talas om. Så in i videon med kasetten och igång med filmen. Vill minnas att det var mitt på ljusan dag och att jag såg filmen helt själv i det som en gång i tiden tjänstgjorde som TV-rum. Sedan är det rätt grumligt. Jag vet att jag såg hela filmen från början till slut och att när eftertexten börjat rulla så lämnar jag TV-rummet bölandes orden; "...han dog...", syftandes på Charlie som utan större sorg stannar i himmelriket. Varför blev den unge och än så länge ofärstörde Niclas Melander så extremt upprörd över en film med en så pass positiv syn på efterlivet? Nå, visst finns det gott om mörka och, för barn, skrämmande scener i filmen men den slutar ju för jösse namn lyckligt! Men att försöka applicera en rationell förklaring på min oskyldiga barnsomshjärna känns meningslöst. Som barn uppfattar vi saker annorlunda helt enkelt. Jag gissar att det helt enkelt hade att göra med en rädsla för döden och det är ju inte så konstigt. Nåväl, jag blev helt klart ärrad av filmen och tänkte i många år tillbaka på den med obehag och en bitter bismak i munnen.

Sedan hoppar vi fram till våren 2002, femte april för att vara exakt. Bara lite över ett halvår efter att en 13årig Niclas Melander oberört betraktade tvillingtornen störta och förundras över varför det tjatades så jävla mycket om skiten vecka ut och vecka in. Hur som helst, denna onsdag var jag hemma från skolan, varför vet jag inte, finns det något lov i April? Det var även min lillebror. Vi var hemma själva och kollade mest på tv. Av någon anledning visade TV3 två tecknade filmer på denna random onsdag så valet av vad vi skulle kolla på var ganska givet. Vi hade inte 20 barnkanaler på den tiden. Den första filmen var Tjuven och Skomakaren (rekommenderas varmt) och den andra var... Änglahund 2. Båda med engelskt tal och svensk text.
Flashback!!
Jag hade väl länge haft ett hum om att det fanns en uppföljare på filmen men jag hade aldrig ägnat den någon uppmärksamhet. Vi såg filmen och till en början hade den ingen särskild effekt på mig, inte förrän ett bra tag efter filmen var slut. Jag fick även chansen att ha en terapeutisk genomgång av den första filmens inverkan på mig för lillebror. Men sedan under kvällen kom alla möjliga känslor krypande som fortsatte under de följande dagarna tills slutligen mina känslor för den rätt slätstrukna uppföljaren svällde och kom att påminna om de jag haft för originalet.

Men de omvandlades med tiden till mer positiva känslor och en längtan att se första filmen en andra gång började växa sig allt starkare. Men chansen infann sig inte i första taget. Jag spelade in Tvåan från TV4 Film någon gång mellan 2004 och 2007 och planerade länge att se den på femårsdagen av datumet jag såg den första gången men bommade datumet. Åren gick och plötsligt var det 5/4 2012. Utan att ha tänkt på det hade jag snubblat in på tioårsdagen och nu besatt den 24-årige Niclas Melander både kunskaper och utrustning för att enkelt, med en viss bukt full av piraters hjälp snabbt och smidigt få hem All Dogs Go To Heaven rakt ner på sin hårddisk, in på en USB-sticka och in i sin DVD-spelare.

Så blev det att jag såg filmen, mitt på ljusan dag precis som strax under två decennier tidigare och älskade den. Humorn, mörkret sångerna, allt! Tvåan såg jag senare på kvällen, framåt midnatt och störde mig otroligt mycket på den dryga stilen den var tecknad i och att handlingen utan förklaring flyttats till 90-talet. Men den är helt okej.

Så, ja, All Dogs Goes To Heaven är en underbar och smått livsförlängande film.

Men vet ni vad som är allra märkligast? Att jag innan jag någonsin ens vilade mina ögon på fodralet till Änglahund bokstavligen vuxit upp med Landet för Länge Sedan! Shit, det kan vara den äldsta köpgalnare jag äger, fullständigt sönderkollad. Och den är tio gånger tyngre och sorgligare än ADGTH! Visst, jag bölade ögonen ur mig varje gång Lillefots mamma dör, men Lillefot själv behövde ju i alla fall inte lämna jordelivet innan eftertexten började rulla.