Filmer ni aldrig tröttnar på

Tinsan-girl skrev:    Jeremy threw out his voice after singing, "You won't get a sniff without me!". Om någon på forumet kan översätta det där, är han/hon min hjälte. Har försökt men jag kan inte översätta så att det låter bra.

I den svenska översättningen av texten har man översatt "You won't get a sniff without me" med   "är det tämligen ute med er" som föregås av texten "Förutan min kraft och min vishet".  Men en mer korrekt översättnsing borde vara nått i stil med "Ni kommer inte att få ett dyfft utan mig".

Jim stod endast för sånginsatsen i låten "Be prepared" i övrigt var det, precis som du påpekar, Jeremy Irons som gjorde rösten åt Scar. Jag uttryckte mig lite klantigt, borde ha poängterat att det rörde sig om just såninsatsen och inte själva röstskådespelandet.

Det finns framförallt 4stycken Disney-filmer som jag aldrig tröttnar på att se om och om igen.

4. Musse Piggs Julsaga - Det är en sån underbar stämning i den filmen. Den innehåller ett härligt mysigt och stämningsfullt soundtrack. De Disney-karaktärer som är utvalda att gestalta de olika karaktärerna i Charles Dickens roman är klockrena i sina roller, och filmen innehåller mängder av trevliga bakgrundskaraktärer som tex. Lilla vargen och de tre små grisarna, Zeke Varg, Mårten Gås, TObey och Lille Hoppsan från Robin Hood, Herr Padda från The Adventures of Ichabod and Mr Toad och många fler. Sen tycker jag personligen att den svenska castingen är exeptionellt bra.

3. Lejonkungen. Jag får gåshud i hela kroppen av soundtracket, jag gråter som ett barn varje gång Mufasa dör och jag upplever dubbningen som extremt lyckad. Jag tycker faktiskt att varenda karaktär i filmen gör sig bättre på svenska än på engelska. Med undantag av James Earl Jones som Mufasa, och eventuellt Jim Cummings gestaltning av Scar.
Dessutom är den enormt välanimerad, och den innehåller väldigt många intressanta och väldesignade karaktärer. Zazu är en solklar favorit.

2. Herkules. Jag vet inte om det beror på Alan Menkens underbara musik, eller om det är animationerna och teckningsstilen som gör det. Eller om det helt enkelt är det faktuom att jag alltid har varit helt såld på mytologi, och i synnerhet grekisk sådan. Men jag kan helt enkelt inte få nog av den här filmen. Det är inte min absoluta favorit, men ändå är det något med den som gör att jag kan se den gång på gång utan att tröttna. Förmodligen för att den är såpass lättsam, och inte lika känslomässigt krävande som t.ex. Lejonkungen eller Skönheten & Odjuret.

1. Och slutligen, filmernas film: Skönheten & Odjuret. Den filmen har allt! En spännande berättelse, fantastisk musik (framförallt älskar jag den dystra inledningsmusiken), mängder av intressanta och fängslande karaktärer, samt en underbar story. Den balanserar på ett underbart sätt mellan skräck, spänning, kärlek och humor. Mellan sång och handling. Det finns inte en enda sång eller musikstycke i den här filmen som inte är ett mästerverk. Jag kan lyssna på soundtracket i timmar. Och den svenska dubbningen slår allt. Sofia Källgren och Tommy Körbergs sånginsatser är fantastiska. Jag blir knäsvag bara jag tänker på det. Den här filmen är sannerligen Disneys allra mest lyckade verk genom alla tider. Den är fullkomligt oslagbar och jag kan se den hur många gånger som helst.

Som Adelle säger så är det svårt att tröttna på någon Disney film överhuvudtaget, men någon film som jag aldrig verkar tröttna på är Den Lilla Sjöjungfrun, har sett den typ 3-5ggr i veckan i typ 2månader nu. Vet inte varför, men den filmen har något speciellt :)

Ringaren i Notre Dame är jättebra, jag såg den för tredje gången igår och för första gången på Svenska, älskar repliken från den tjocke stenfiguren (Minns aldrig vem av dem som är vem) med LAsse Kronérs göteborgska "Äh, gå och skräm en nunna"

ringaren i nottre dame, skönheten och odjuret, Lejonkungen, och björnbröder är filmer som jag aldrig någonsin kommer tröttna på jag älskar musikal filmer och dessa fyra är otroligt mysiga att se på

jag tycker för övrigt att björnbröder är en av de mest underskattade disneyfilmerna på senare år

Jag kan inte tänka mig att jag någonsin skulle tröttna på Ringaren i Notre Dame, den är alldeles underbar och jag älskar musiken. Eller Skönheten och Odjuret! Den är så vacker.

Att sätta mellanrum efter punk och komma är något du borde ha lärt dig i skolan redan i årskurs 1 men har ingenting med detta att göra.

Kolla på Tinsan-girl's inlägg i denna tråd. Hon har listat 3 filmer med en kortare text om varför hon aldrig tröttnar på just den filmen efter titeln på filmen (som hon smart nog har skrivit i fetstil för att man enklare ska se vilken film det handlar om). Det är på detta eller något liknande sätt som jag skulle vilja att du skrev dina listor på. Det finns inget intresse i att läsa en lista med enbart filmtitlar här i forumet.


Ändrad av Daniel - 30-augusti-2009 vid 14:32

Det finns några andra filmer som jag inte tröttnar på.

Jag kan se(både klassiker, serier, spelfilmer, uppföljare och pixar) alice i underlandet aristocats sjöjungfrun basil mus, mfl utan att tröttna, vet ej varför, och eftersom jag har julpyntas hela dagen kan jag inte orkar motivera, det sa jag innan.

Ändrad av Eliaspbo - 12-december-2009 vid 21:19

jajjemen, det är riktigt svårt emellanåt :) men man lyckas för de mesta hitta nån man inte sett på länge :)

Jag kan se Den Lilla Sjöjungfrun jätte många gånger. När min pappa köpte Björnbröder så på den helgen såg jag den filmen 8 gånger men den blev bara bättre och bättre på något sett för att man ser saker man inte tänker på när man såg den första eller andra gången. När jag var liten och jag var oss min farmor och farfar då ville jag alltid se på Skönheten och Odjuret. Mina bröder blev alltid lite sur på mig för att dem ville se på någonting annat men dem var snäll och lätt mig se på Skönheten och Odjuret
Det finns så många bra filmer men kan se men förutom DLS, Björnbröder och S&O så kan jag också se Pocahontas och självklart Lejonkungen jätte många gånger

Ändrad av 92juar - 21-augusti-2009 vid 13:48

Jag håller med Svenzon, oftast så har man inte sett dem på ett tag och därför tröttnar man inte.

De nyare "klassikerna" kan jag se ganska ofta utan att tröttna. Jag älskar de riktigt gamla klassikerna, men det blir mer effektfullt om man sparar dom till speciella tillfällen. Dock kommer jag aldrig kunna tröttna på de gamla, svartvita musse pigg kortisarna från 1928-1930 talet. Några klassiker jag aldrig tröttnar på är Tarzan. Pocahontas, Lejonkungen och Mulan.