För några veckor sedan spelade jag för första gången igenom Piglet's BIG Game till Gameboy Advance.
Jag fullkomligen avgudar PS2-versionen av spelet men blev knappast lika begeistrad av den bärbara efterapningen. Det är absolut inte ett dåligt spel i sig, men ställt bredvid sin storebror är det bara en torftigare skugga av det grymt underskattade huvudliret.
Ungefär exakt samma sak kan man iofs säga om uppföljaren Winnie the Pooh's Rumbly Tumbly Adventure. Smått underbart på PS2 och en småtrevlig bagatell på GBA.
Den något obskyra PC-versionen av Piglet's BIG Game...
Har spelat igenom den två gånger och senast i anknytning till Puhs Film om Heffaklumpens tio-tioårsjubileum.
Här finns en playthrough av spelet som hade enorm potential att bli ett riktigt coolt point & click adventure, men mest blev en axelryckning till bagatell.
För fem veckor sedan på självaste Heffaloween så började jag spela ett Pooh-lir som jag köpt beggat från Tradera i September. Spelet var "Party time with Winnie the Pooh" till
Playstation och är ett slags simpelt "party-spel".
Utan tvivel det sämsta av Pooh-spelen jag hittills spelat.
Det består egentligen bara av fem stycken (ofta helt vansinniga) minispel i
olika miljöer. Dessa minispel skulle jag inte klanka ner på om de fanns som bonus-spel till det "riktiga" spelet men att hela spelet består av dessa är... inte bra. De är riktigt, riktigt konstiga. Jag ska gå in i detalj på var och ett av de senare.
Spelets bästa aspekt är helt klart filmsekvenserna som faktiskt innehåller en mer intressant story än man är van vid när det kommer till dadda-spel som det här, synd bara att allt i slutet visar sig vara Puhs dröm... Suck.
När jag kom hem från jobbet idag så plöjde jag igenom banorna en sista gång och samlade ihop den sista bunten kort så nu är "Tigger's Honey Hunt" klarat till 100%. Kan dock säga att det var SVINSVÅRT att klara vissa av banorna på en bestämd tid. Hur någon unge som tillhör spelets tilltänkta målgrupp skulle kunna göra det när det tog mellan 20-50 försök för en 24-åring att göra det går bortom allt vad sunt förnuft heter.
Hmmm, irriterande. När jag slutade spela igår så hade jag tydligen bara ett uschligt mini-spel kvar sedan var jag "klar" med spelet. "Klar" därför att det finns en massa meningslöst backtrackande att göra som att med hjälp av de specialfärdigheter man låst upp under spelets gång samla in alla 100 håningsburkar på varje bana och samla kort föreställande vännerna i Sjumilaskogen. Fattar mig inte riktigt på upplägget i det här spelet. Vilken unge kommer att sitta och spela om varje bana 50 gånger för att låsa upp bilder i ett fotoalbum i menyn?
Det här spelet blir nog att jag spelar lite pö om pö framöver när jag har tråkigt och nöter igenom banorna tills allt är upplåst. Som sagt, irriterande. Slutet var för övrigt hastigt och nonsensartat.
Ookej, över två år utan ett enda napp. Jag köpte "Tigger's Honey Hunt" till N64 i januari i år och började spela det igår på eftermiddagen. Riktigt schysst och förvånansvärt utmanande för ett daddaspel. Det är ett sidscrollande plattformsspel i 3D med snygg, stilren grafik och väldigt mysiga miljöer. Det är inte lika bra som de två ovan nämnda efterföljarna men ligger inte långt efter.
Lite synd att karaktärerna saknar röster och bara talar genom text. Lite b-igt när det är ett spel från 2000 som jag starkt misstänker släpptes i samband med The Tigger Movie.
Det är tyvärr ett smalt ämne, men det finns några titlar där ute. Jag undrar om någon har några erfarenheter av allas vår favorit-hånings-tokige björn i spelform.
Känner någon till Piglet's Big Game och Winnie the Pooh's Rumbly Tumbly Adventure?
Du kan inte göra nya inlägg i detta forum Du kan inte svara på inlägg i detta forum Du kan inte ta bort dina inlägg i detta forum Du kan inte ändra dina inlägg i detta forum Du kan inte skapa omröstningar i detta forum Du kan inte rösta i omröstningar i detta forum