Hjältar som dör (eller skadas alvarligt)

Ja nu när det ändå ska snackas så mycket om ond bråd död på det här forumet så vill jag flytta över fokus till hjältarna en stund

enligt mej käns historier på något sätt mer nära och äkta av att även de goda visar sej vara sårbara det käns ju nästan lite fånigt om de altid ska lyckas...
för vad vore lejonkungen utan mufasas död? och många fler än jag har väll berörts av scener som när mowgli tror att björnen balou dött eller när bambi hjälplöst och vilset ropar efter sin mamma?

jag kan fortfarande få en klump i halsen ibland när jag ser scenen då simba hittar sin pappa under det där döda trädet och för mej är det det mest gripande disneyögonblicket av alla

Spoiler för er som inte sett Prinsessan & Grodan; men varje gång jag ser den filmen och Ray tar tag i den där voodosaken och säger "I've got it! It got me too" och faller till marken, är allt jag tänker "No, don't DO IT!" Och varje gång jag tänker det har jag en känsla av att han någon gång ska lyssna u.u okej, okej, jag är alldeles för fixerad vid den här filmen, men den här döden är en av de värsta i disneyfilmer (enligt mig).

Dreamer skrev: enligt mej käns historier på något sätt mer nära och äkta av att även de goda visar sej vara sårbara det käns ju nästan lite fånigt om de altid ska lyckas...

Jag håller fullständigt med. Törnrosa är ett exempel på detta, hon gör ingenting i filmen och det enda som händer är att hon somnar. Man får ingen kontakt med henne och (för mig)  blir man inte medryckt i historien.

För att man ska sitta och "heja" på att karaktärerna ska lyckas krävs det identifieringsmöjligheter och välutvecklade karaktärer - och ingenting skriker utveckling som problem och svårigheter.

Eliaspbo skrev: Snövit äter på äpplet och somnar ända tills i slutet, så hon (liksom aurora) dör inte.

Sant, men i Snövit ska det ju vara ett förgiftat/förtrollat äpple som hon äter så hon är skendöd/död tills någon ger henne den kyss som "bryter förtrollningen" och väcker henne till liv igen. Så jag tycker att man kan säga att hon dör.

ja appropå odjuret så har jag aldrig riktigt fattat hur han kunde läkas så fort men kanske var det så att förtrollningen han hade frös tiden och när den bröts så återställdes han till det skick han var i när han fick den över sej... en annan sak är att han måste ha haft väldigt töjbara kläder på sej eftersom de passade även efter att förbannelsen var bruten

jag vet att man inte ska tänka logiskt när man ser på tecknat men jag kan inte hjälpa det

ett stort plus i odjurets närs döden upplevelse är att det är en av de få gånger som det faktiskt rinner blod ur ett öppet sår det vanligaste är ju ett rött streck som läks på nolltid (som tarzans klösmärken i striden mot sabor de är borta så fort kissen är död)

Å, hur kunde jag glömma Mulan, min favoritfilm ju. *skäms*

Det där med att det aldrig rinner blod, bortsett från Odjuret och Mulan, har jag aldrig tänkt på. Men nu när ni säger det så... Däremot ryser jag alltid när Esmeralda syr Phoebus sår, det måste göra duktigt ont. (Har tack och lov aldrig blivit sydd själv, men jag har livlig fantasi.)

Herkules!? vad är det för en film?

skämt åsido jovist blir herkules riktigt blåslagen i den där striden men äveh här är det perfekta leendet återställt så fort striden är vunnen (tur att de behöll blåtiran lite till iallafall)

en sumering av disneykaraktärernas skador måste ju annars vara att de har otroligt bra läkekött ta mulan till exempel hon blir träffad av ett svärd och svimmar senare (troligen pågrund av blodförlust) hon dumpas sedan på ett berg men skyndar ändå troget iväg för att klättra upp i kejsarens palats och utföra en massa akrobatiska manövrer.... snacka om att ha hög smärttröskel :P

Xadhoom från Stålkalle offrar sitt liv för att bli en sol så att hennes folk kan leva på en planet de kan kalla sin egen.

Scenen är oerhört fin om man har läst de tidigare avsnitten.

Kerchak från Tarzan.

Kocoum from Pocahontas. Not really a hero, but he's not really a villain.

Korall(Hitta Nemo).

Will Turner is an arguable case. :P

Jago blir snäll i Jafars Återkomst, men han blir träffad av jafars blixt och skadas alvarligt.

Marie i AristoCats ramlar från tågbron ner i floden och får kallsup, så hon dör inte alls.

Basil är påväg att dö när han faller från bigben med råttigan, men lyckas cykla upp igen.

Alice dör inte, men hon sover och i drömmen är hon på väg att bli halshuggen, men som tur är vaknar hon.

Jag är osäker när det gäller mr stork och ödlan bill.

Alla vet ju att katter inte kan simma förstår du väl, och hon blir liggande och blundande.

Eliaspbo skrev: Alla vet ju att katter inte kan simma förstår du väl, och hon blir liggande och blundande.

3 saker;
1: Ingen har nämnt katten innan du hoppade in i tråden som en dement gubben i lådan
2: Se Sockerpajens inlägg.
3: Använder du den nedlåtande tonen här igen så blir det ett par veckors semester härifrån för din del. Uppfattat?

Trubaduren skrev: Fjollrika skrev: mpel på detta, hon gör ingenting i filmen och det enda som händer är att hon somnar. Man får ingen kontakt med henne och (för mig)  blir man inte medryckt i historien. Det värsta är väl ändå hennes fruktansvärt mesiga röst i den svenska omdubbningen. Usch! Jag kan omöjligt känna sympati för en så platt och mesig karaktär. Nej, tacka vet jag 90-talets starka och självständiga prinsessor.

 

Jag måste få säga emot lite grann här. Jag har också tänkt på att Törnrosa själv harväldigt lite tid i filmen. Det enda hon säger är i stort sett ett par ord innan hon går ut i skogen, sedan sjunger hon två sånger i skogen, och sist av allt säger hon ett par ord när hon är tillbaka i stugan. Sedan är det inget mer. Just det här att hon är med så lite gör att man till slut som sagt inte får kontakt med henne. 

Jag brukar tycka att sånt här är jätteviktigt. Det är ju det som gör att jag till exempel inte gillar Peter Pan och Alice i underlandet. Men i just det här fallet så gör det inte så mycket. Jag vet inte vad det är. Om jag tycker att filmen har andra karaktärer som man kan få bättre kontakt med. Till exempel féerna som sedan spelar en väldigt stor roll i filmen. Eller om det är så att jag bara älskar stilen på filmen, lite kantigt och avlångt eller vad man ska säga. Men något är det som fångar mig och gör att jag verkligen gillar den här filmen så att det blir en av mina favoriter.

 

Men jag tycker det är synd att man inte kan få mera tid att få kontakt med Törnrosa. Hur det än är så är det ju henne filmen handlar om och man vill veta mer om henne. Jag gillar också dessa mer självständiga prinsessorna från 90-talet mer. Men det är någonting i Trörnrosa som fångar mig i alla fall.

 

 

Eliaspbo skrev: Mickes mammas död är verkligen hemsk.

Ja, det håller jag med dig om. Men frågan är om hon verkligen kan klassificeras som en hjälte/hjältinna. I alla fall så associerar jag när jag läser ordet hjälte i det här sammanhanget, till någon av huvudpersonerna.


Ändrad av Trubaduren - 26-juni-2010 vid 18:17

Åh, någon hade alltså inte spoilat det pga youtube? Som tur var visste jag ingenting om att stjärnan skulle dyka upp i slutet, och jag tror det var då jag bestämde mig för att filmen var så bra som jag nu tycker att den är (vilket är ganska stort).

Ändrad av Eilonwy - 27-juni-2010 vid 14:11