Filmer ni aldrig tröttnar på

Emmaaa skrev:   Vad intressant; är det så om något ber dig kolla på filmen att du total vägrar eller kan du ha igång den men inte enjoy it så att säga?

Emmaaa skrev: Men jag har en bakvänd fråga; finns det filmer som ni faktiskt har tröttnat på?

Emmaaa skrev: Sen tror jag att mycket av Ariels personlighet ligger i tv serien. De utvecklade den och visade hur mycket av en outcast hon var, hjälpte alltid andra utsatta och stod upp när något var fel. Det är mycket mer utvecklat i serien och jag tror att det på något sätt hjälper till att bilda en bättre bild av henne.

Håller med Bjekkergauken om Ariel. En ung sjöjungfru som gör revolt mot hennes fader och håller på förstöra hela ordningen under ytan. Är väl inge vidare exempel för unga tjejer direkt.

Bjekkergauken skrev: Tja, det var ett tag sen jag såg filmen, men hon får ju sin pappa förvandlad till en polyp och hennes gärningar resulterar nästan i att Ursula tar över hennes rike (Om jag inte minns fel) och i slutändan får hon inga konsekvenser för det hon gör, hon är nära att få sitt kungarike ödelagt för en man hon blev kär i första gången hon såg honom (Hon blev alltså kär i konceptet av en mänsklig man, inte i en faktisk person) och i slutändan får hon ändå allt som hon vill utan att förändras det minsta. Det är ingen bra protagonist i min mening.

Bjekkergauken skrev: Jag har personligen rätt svårt för Den lilla sjöjungfrun, och det ligger i princip helt i Ariel själv. Jag tycker hon är irriterande naiv och självisk, och hon har egentligen inget character arc. Hon vill ha någonting, hon försätter hela sitt rike i fara för att få det, hon får det, slut. Filmen hade nog varit betydligt mer intressant om den fokuserade på Kung Triton, för det är ju egentligen han som förändras och lär sig saker, a'la Marvin i hitta nemo. Filmen är fint animerad och har en riktigt minnesvärd antagonist, men Ariel förstör filmen för mig.

Åh, det var länge sedan jag skrev här så vill skriva igen.

Råttatouille kan jag aldrig få nog av. Kan se den hur många gånger som helst oerhört vacker film och att den utspelar sig i Paris med dess miljöer bara gör mig förälskad i hela filmen. Ett sant mästerverk och min favorit Pixar film.
Måste se den ikväll tack vare detta inlägg.

Herkules, så jäkla rolig och precis lagom känslosam. Kan se den väldigt ofta.
Även Oliver och Gänget, så mysig film och ganska kort. Samt Bernard och Bianca i Australien, den filmen är så underskattat!

Jag tröttnar inte direkt på någon Disneyfilm (förutom Peter Pan, så dålig), det är mer så att jag inte vill se dem för ofta för att jag inte orkar bli så känslomässigt berörd hela tiden. Några filmer jag inte kan se ofta pågrund av den anledningen är: Lejonkungen, Tarzan, Björnbröder, Pocahontas och Ringaren i Notre Dame.

Trubaduren skrev: 1. Och slutligen, filmernas film: Skönheten & Odjuret. Den filmen har allt! En spännande berättelse, fantastisk musik (framförallt älskar jag den dystra inledningsmusiken), mängder av intressanta och fängslande karaktärer, samt en underbar story. Den balanserar på ett underbart sätt mellan skräck, spänning, kärlek och humor. Mellan sång och handling. Det finns inte en enda sång eller musikstycke i den här filmen som inte är ett mästerverk. Jag kan lyssna på soundtracket i timmar. Och den svenska dubbningen slår allt. Sofia Källgren och Tommy Körbergs sånginsatser är fantastiska. Jag blir knäsvag bara jag tänker på det. Den här filmen är sannerligen Disneys allra mest lyckade verk genom alla tider. Den är fullkomligt oslagbar och jag kan se den hur många gånger som helst.

Åh gudars, du kan sannerligen konsten att beskriva det underbara med Skönheten och Odjuret! Den dystra inledningsmusiken som du nämner, är också något som jag älskar. Den ger en så perfekt känsla och hela filmen antar en mystisk ton. Musiken gör definitivt introt! Jag håller vidare med om allt annat du sa också. Som du säger så är filmen fullkomligt oslagbar och man kan inte få nog utav den! Jag har inte sett den på något år nu och har köpt den på DVD men får inte tag på den förrän den 12:e november och jag hade verkligen tänkt vänta med att se den till dess, istället för att se min gamla vhs en gång till innan. Men nu blev det verkligen inte lätt! Men jag ska försöka så att mästerverket kommer att lysa ännu starkare när jag väl kan se den!

Ja, det får du göra! Och så berätta vad du tyckte om den sen. :)

Jag tror jag skulle trötta på de flesta filmer om jag såg dem var och varannan dag, så därför låter jag bli att titta så ofta. Inte så att det blir ett medvetet val att undvika en viss film, men det är ofta de filmerna som det var mest länge sen jag såg som lockar att se igen.

Jag gillar också Skattkammarplaneten. En film med en skurk som både är god och sympatisk och samtidigt en skurk är ganska sällsynt, och dem lyckades verkligen väldigt väl med karaktären Silver. Kanske en av mina favoriter bland Disney-skurkar just därför.

Kan känna igen det där, såg Tarzan när den gick på bio och varje gång jag ser den så får jag samma känsla som jag hade när jag satt där i salongen -99.

Jag tröttnar inte på en enda pixarfilm. Upp blir bara bättre och bättre, Ett Småkryps Liv GÅR inte att tröttna på efter att ha lärt sig alla repliker utantill och fortfarande inte tröttnat, Hitta Nemo funkar alltid ... Möjligtvis tröttnar man på Monsters Inc efter ett tag, men den är fortfarande riktigt bra varje gång. De andra pixarfilmerna orkar jag inte räkna upp, de är så många nuförtiden, men jag kan se allihop om och om igen (Bilar är dock ett undantag, för den har jag aldrig gett en riktig chans. Jag ska göra det någon gång). Andra filmer jag inte kan tröttna på är Lejonkungen och Kejsarens nya stil. Lejonkungen kan man aldrig få nog av just eftersom den alltid bidrar med den där känslan att, tänk om det där var jag? Samma sak gäller Ringaren i Notre Dame. Och Kejsarens nya stil är mest rolig, och den har man liksom växt upp med så att man inte tröttnat på den. Den har inte en riktig disneykänsla i sig, som de andra, men den blir heller aldrig gammal i mina ögon.

Ändrad av Eilonwy - 20-oktober-2010 vid 21:20

Låter ju rimligt. eftersom det stod att han "threw out his voice" när han sjöng den biten...