Såg nyligen Disneys senaste verk som enligt väldigt många kritiker skulle vara väldigt bra men jag måste säga att jag inte var imponerad.

Till att börja med är jag väldigt trött på denna "trope" som används i många animerade filmer på senare tid och det är när historiens inleds med en "recap" av vad som har hänt huvudkaraktärens "folk"/"värld", nån ondska som besegrats eller liknande, en legend som återberättas för att kontextualisera intrigen. Första exemplet jag kommer på som har detta utöver "Raya" är "Moana" men jag är övertygad om att det finns fler (både Disney och icke-Disney).

Jag tycker bara det är lite fuskigt filmskapande, ett trött grepp som känns sprunget ur lathet. Show don't tell, I guess.

Och det andra som drar ner den här filmen för mig är den cringe:iga humorn. Bl.a den här där en karaktär säger något som inte landar och den förklarar "skämtet" eller vad den ville ha sagt och så blir det "awkward" och så säger nån "anyways..." och så fortsätter scenen. *suck*

Och det tredje är animationen av huvudkaraktärerna. Jag tycker de senaste av Disneys karaktärer som är människor ser likadana ut, oavsett ursprung, det är så generisk design på alla ansikten och slätstruket. Stora ögon och spetsiga näsor och samma leenden.

I övrigt var den tjusigt animerad, Awkwafina är ett fantastiskt röstval till Sisu (minus den cringe-iga humorn) men i slutändan så var inte storyn särskilt gripande och filmen är en medelmåttig Disneyfilm. Tyvärr ingen framtida klassiker.

Har inte sett den med svensk dubbning och lär nog inte göra det heller för jag kan inte sitta och höra Ellen Bergström i 90 minuter. Har så otroligt svårt för henne.