Tarzan scen när Tarzan får reda på sitt förflutna och ser bilden på hans föräldrar. Man ser hur ont det gör för Kala att berätta sanningen för Tarzan. Sen när Kala sitter utanför huset och ser Tarzan med sin fars kläder så brister Kala i gråt. Sen när Tarzan säger " Det kvittar hur det en gör, så kommer du alltid vara min mamma" sen svarar Kala "Du kommer alltid finnas i mitt hjärta" 

 

Samma är när Simba Hitter Mufasa död.

 

Och det tredje kanske inte är så sorgligt egentligen, mest kul, hm det kanske underbaraste i alla disneyfilmer jag har sett är det äll kanske då, men det är iaf i Lejonkungen 3 när Timon & Pumba blir väckt av sima hela tiden, så himla sött.

Håller med dig Svenzon. Det ögonblicket är absolut värt att nämnas. Dodger ser så grymt sårad ut för att han tror att Oliver tycker att de inte duger längre. Och så Oliver som varken vet ut eller in. Han vill vara hos Jenny men han vill inte svika gänget. Usch en väldigt jobbig situation för båda två.

 

Den första och enda gången jag såg Micke och Molle var i skolan när jag gick i tvåan.  Det enda jag kommer ihåg från den filmen är just den scenen, för jag satt i min bänk och ville bara gråta men jag vågade inte för jag var rädd för att mina klasskompisar skulle reta mig! Sorgligt var bara förnamnet...

 

Jag håller med dig helt, Bara lilla jag! Den scenen är så olycklig så varenda gång så får jag tårar i ögonen.. Fast varenda gång så får jag även en "You go, Hercules!" känsla när han får den där bestämda blicken och säger att han kan göra något åt det.. då blir man upprymd för att han är så bestämd (arg)..

 

Åhh så sant Svenzon hur kunde vi ha missat den? En av Disneys sorgligaste och finaste scener. Älskar slutet på Pocahontas, det är bra att dom inte får varandra enligt min mening. Och inte bara för att det var så i verkligheten, utan också för att det är ovanligt. Tror det är den enda till och med? Man blir nästan helt förtvivlad när hon bestämmer sig för att stanna. Men jag blir i alla fall lugn när hon säger att hon kommer finnas hos John vad som än händer. På något sätt känns det som deras kärlek är så mycket starkare än vissa andra disneypars eftersom dom älskar varandra fast dom inte kan vara tillsammans. Men det är ändå lika sorgligt varje gång man ser den och ser Pocahontas stå och vinka farväl av John, mannen hon älskar. Men som sagt kan man verkligen inte tänka på tvåan då, den har sabbat hela ettan nästan, den har jag suddat ut ur hjärnan. Jag ser inte den som en uppföljare utan några helt andra gubbar som vandrar runt och gör massa saker, annars kan jag inte se den.

  

Det kan jag verkligen hålla med om! Det är ett sådär vemodigt slut, man vet att de älskar varandra men kan bara hoppas att de får se varandra igen (fast inte på det sättet som uppföljaren demonstrerar såklart).