Ziterella
Episodkoncept:
Huvudfiguren får en finne dagen innan skolfotot. Okej, storyn har gjorts till döds.
Utförande av huvudstoryn:
Ganska arketypt- inte mycket jag inte redan sett ofta.
P.A. är säker, iår kommer fotot bli perfekt! Men så kommer Pink-eye Pete som har en jättefinne på sitt ÖGA. P.A. får en finne, men står inte ut med tanken på att folk ska tro att hon har en finne,
så hon vill ha sin mamma till att köpa krämen. Men så bir hon tvungen att köpa den själv.
Till slut löser det sig, men så går bilden åt skogen ändå när P.A. märker att hennes mamma tar bilden.
Substories:
Två stycken som vävs ihop till en utan att vara alltför tydlig.
Rektorn är besatt med att vinna bästa skolfoto-priset, men fotografen lämnar återbud när han får en finne på ögat.
Samtidigt försöker Pepper Anns mamma sälja en massa extra textilier genom att fotografera dem.
P.A.s mamma's story är rolig, då hon är lätt skrämmande i sin besatthet.
Humor:
Bra:
+Välgjord slapstick, håll koll i bakgrunden. Aldrig direkt knuffad i fejset på dig.
+Abe Lincoln, det talande myntet/medaljen. Fläckfri skrattframkallare.
+Moose är ALLTID rolig. Basröst på 8-åring utan att det låter dumt?
+Rektorns spändhet är riktigt, riktigt kul.
+Milos sketch av ett trä som ser ut som skriet. "Bilden av glädje och lycka."
+Moose introducerar sig genom att nästan köra huvet av P.A. på sin skateboard.
Dålig:
-Pink-Eye Pete är inte rolig, hans enda funktion är äckelhumor och att kickstarta huvudstoryn och rektorns story.
-"Vart är du på väg Pepper Ann?"-sekvensen är för lång. Utdragna skämt är aldrig så värst bra.
Röstskådespel:
Fantastiskt välmatchad, inget skrikande och fjantande som är så vanligt i vissa serier.
Alla figurer talar i synk med animationen, och varenda röst låter som den var skräddarsydd till sin karaktär.
Moose är makalöst bra. Kollade upp Mooses röstkådespelerska Pamela Segall, och hon gjorde tydligen Spinelli i tv-serien Rasten(Recess),
Baloo i Lilla Djungelboken, och Vidia i Disney's Féer.
Karaktärsinteraktion:
Finfin. Det känns naturligt när figurerna talar med varandra- ingen uberhip slang(Jake Long, jag tittar på dig), inga vrål och utrop på det enerverande sätt som är så vanligt för tecknade serier nu för tiden. Istället pratar figurerna på ett sätt som känns mer naturellt, och för det mesta rätt avslappnat.
Favoritcitat:
Två stycken, båda från rektorn, angående varför fotograferna han ringer in inte kan komma-
"Ugh, can't they just get married some other day?"
"The old Bar Mitzvah excuse again?"
Betyg: 6/10
Typen av episod har gjorts bättre så många gånger.
Men humorn i sig är i genomgående riktigt bra, vilket gör att huvudstoryn vägs upp.
Samspelet mellan figurerna, och det fantastiska röstskådespelet höjer betyget över medelstrecket.
Ändrad av RWB bokmal - 24-maj-2011 vid 00:11
Aktiva trådar
Medlemslista
Sök
Regler
Registrera
Logga in
Hjälp
trådinställningar
inläggsval
Forum: Tv-serier & Disney-kanaler
