Omdubbningar av Disneys filmer

Matewan skrev: De gamla svenska dubbningarna är inte arkiverade på samma sätt som originaltejperna. Där är musik, ljudeffekter och dialog är separerade och arkiverade var för sej. Då är det ganska enkelt att "restaurera" ljudet. De gamla svenska dubbningarna ligger däremot ihopklumpade i den form de användes till filmerna. Då är det snudd på omöjligt att göra en restaurering, åtminstone om man vill ha någorlunda kvalitet.

En väldigt intressant upplysning, Matewan. Det är faktiskt något som jag aldrig hade hört talas om, och inget som jag kan påminna mig någonsin har nämnts i Disneys svar när folk har klagat på omdubbningarna. Hur har du fått reda på det, Matewan?

Det blir naturligtvis svårt att göra en vettig restaurering om man inte har sparat röstinspelningarna separat.

MEN... även om omdubbning är nödvändig av tekniska skäl borde man ändå kunna lägga med de gamla dubbningarna som bonusmaterial på DVD. Om de är i mono med lite dålig teknisk kvalité gör ju i så fall inte så mycket. Av kulturhistoriska skäl tycker jag att det är viktigt att folk ges möjlighet att lyssna till dem. Då kan ju var och en själv få avgöra vad som är bra eller dåligt.

Svar till Anders M Olsson

1987 skulle Djungelboken upp på biograferna igen. Denna gång i Dolby Stereo. Frågan var huruvida den skulle dubbas om eftersom inga separerade ljudspår hade bevarats. Disney centralt hade ju krävt en Stereomix och det fanns inget att diskutera. Samtidigt var den gamla dubbningen med Beppe Wolgers som Baloo närmast helig hos svenska folket och Beppe hade avlidit året innan. Roffe Bengtsson fanns inte heller kvar. Om man dubbade om skulle det ta hus i helvete i Sverige men man satte sej inte upp mot Disney heller. Vad göra?

Nu slumpade det sej inte bättre än att någon, av en slump, hittade en mastertejp som var inspelad i stereo. Varför hade man gjort en sån? Vem var ansvarig för att så skett? Ingen visste. Men den fanns bevisligen. Ljudkvalitén var sämre än den ursprungliga monomixen, men det var skit samma. Den fanns i stereo. Och det var ändå viktigast. Om detta stod en del att läsa i flera tidningar när det begav sej. Men eftersom jag jobbade i branchen på den tiden hade jag en hel del kontakter med de olika filmbolagen och fick en viss information som inte stod i tidningarna.

Men då måste man undra hur okunskapen bland de inblandade kunde vara så omfattande. Den troligaste förklaringen är att Disney helt enkelt hade slagit igen sitt kontor i Stockholm och centraliserat hela Norden till Danmark och Köpenhamn. (Innan dess bestod faktiskt Disney i Sverige av bara en tjänsteman i ett eget rum på SF.) Det var SF som under denna period skötte distributionen av Disneys filmer i Sverige. Någon egentlig verksamhet existerade egentligen inte. Så den eventuella kunskapsbas som funnits hade försvunnit med nerdragningarna.

Jag var för några år sedan i kontakt med Buena Vista om vissa saker. Bl.a. dubbningar. Det visade sej även då att okunskapen om olika dubbningar och versioner var enormt stor. Man kunde inte ens skaka fram fakta om vilka röster som förekommer i de olika svenska versionerna. Dock kunde man (efter att ha blivit skickad runt till flera personer under tre dagar) bekräfta att den första halva upplagan av Bambi-videon hade försetts med den ursprungliga dubbningen och inte Doreen Dennings från 1984. Man hade fått fel tejper från England (där tejperna för Europa tydligen lagras) och hann producera halva upplagan innan "felet" upptäcktes.

En kort sammanfattning om hur jag jag skaffat den information jag besitter. Om du sen väljer att tro mer på personalen hos Buena Vista än på mej...be my guest.

Anders M Olsson skrev: Kan det inte ha varit så enkelt att Djungelboken distribuerades i enstaka kopior med magnetiskt stereoljud? Eller att man åtminstone planerade att göra det?

 

Nej, några sådana planer fanns inte. Den distibuerades i mono överallt. En lustig sak i sammanhanget är att alla de ursprungliga LP-skivor som släpptes inte heller var i Stereo. Det stod visserligen "stereo" på omslagen men det var inget annat än falsk marknadsföring.

På 60-talet vände Disney på slantarna och kostade inte på sina animerade filmer ett nickel mer än absolut nödvändigt. Kostnaderna var skyhöga ändå så extrakostnader för magnoptiska kopior (vilka var svindyra jämfört med optisk mono) fanns helt enkelt inte på kartan. Inte förrän optisk stereo kom började man lansera sina animerade filmer i stereo igen. Det var ett glapp från Törnrosa till Taran och den magiska Kittlen.